tisdag, januari 30

hur mitt bord inte brukar se ut


Och inte tror jag någons gör det heller. Men jag gillar lager på lager, det ger en speciell stämning till bilden (som för övrigt är ett foto på Vi:s almanacka). Ingen av sakerna på bilden får mig att associera till något speciellt. Men den är ovanligt färgrik. Ett tag ville jag bara fotografera i svartvitt. Människor blir oftast vackrare i den färgskalan, nyanser och detaljer syns bättre. Hur ett kindben är format. Alla streck och linjer i en hand. Jag inbillar mig också att känslan av dåtid blir starkare. Nostalgi. Är det bara jag som tycker det är bitterljuvt?

söndag, januari 28

söndagsplaner

Gick och la mig klockan nio igår kväll, vilket inte hänt på väldigt väldigt länge. Och då hade jag ändå sovit knappt en timme mellan fem och sex (på eftermiddagen). Jag visste väl att jag hade samlat på mig en hel del sömnbrist, men man kan ändå inte ta igen så mycket. Sov iaf till åtta vilket blir elva timmar, och då känner jag mig ändå inte ens särskilt utvilad. Ja, det är konstigt det där. Eller inte alls, bara väldigt logiskt snarare :-)

Vackert ljus ute när jag vaknade för mer en timme sedan, tänkte att det kanske inte skulle bli mulet ändå som prognosen förespråkat, men nu har det där skimrande ljuset försvunnit. Ska på en promenad med G idag men det går såklart bra ändå! Bäst att aldrig låta vädret styra en.

Planer på middag hos mamma och pappa också. Bror M kommer, länge sedan jag träffade honom. Känns lite som att jag försummat dem den senaste tiden, inte så att jag har dåligt samvete precis, men för min egen skull. Men det kan också vara en del i en naturlig process.

lördag, januari 27

soligt blåsigt kallt snöigt


Första dagen på länge jag verkligen minns att solen lyst så där starkt. Resulterar iaf hos mig i en känsla av att jag måste gå ut, att det kommer kännas härligt. Så skönt var det ju dock inte, tack vare blåsten. Har dock länge tänkt fota skyskrapan (drygt 128 meter hög och 156 om man räknar in antennen) där jag bor, och idag det var ju lämpligt ljus för det. Lyckades också för andra gången smått förfrysa fingrarna och särskilt höger pekfinger eftersom jag anser att det inte går något bra att fota med vantar. Termometern visade inte på kallare än -4 så jag trodde väl det skulle vara lungt, men nästa gång får jag iaf ta på tunna fingervantar.

tisdag, januari 23

vackra tyska ord

Det är inte ofta jag tycker det blir vackrare att säga det på tyska. På engelska men inte på tyska. Men just de här orden fastnade. Tror man förstår även om man inte kan tyska:

Man sieht nur mit dem
Herzen gut.
Das Wesentliche ist für
die Augen unsichtbar.

A de Saint Exupéry (ur Den lille prinsen)

När jag läste om den här boken ganska nyligen blev jag besviken. Mindes att jag tyckte om den mer än vad jag gjorde. Bara just det här citatet som fastnade. Fast jag kom på att jag inte tror på det längre, det som förmedlas mellan ögonen är värt så mycket, säger mycket mer än vad som går att förklara. Just för att det iaf delvis är med hjärtat man ser.

söndag, januari 21

water intoxication

Anledningen till att jag inte skriver det svenska ordet är att jag tycker det är lite tvetydigt: vattenförgiftning. Det för mer tankarna till att ett vatten (hav, sjö, bäck eller något i den stilen) är förgiftat men här syftas det ju på att en organism är.

En kille på jobbet berättade en historia som fångade mitt intresse. Tror han hade läst den på Aftonbladets hemsida, men jag litar mer på Wikipedias version:

Jennifer Strange, en 28-årig trebarnsmamma, från Rancho Cordova, Kalifornien, hittades död den 12 januari i år efter att ha varit med i en tävling (Hold Your Wee for a Wii) som anordnades av en radiostation. Den gick ut på att dricka så mycket vatten som möjligt utan att behöva kissa. Priset var alltså Nintendos nya spelkonsoll, värd ungefär 250 dollar men i princip slutsåld över hela Nordamerika. Enligt vittnen kan hon ha druckit nästan två gallons. Och en amerikansk sådan motsvarar 3,78541 liter, så det blir ju en hel del.

Ett par dagar senare stängdes showen ned och flera anställda blev avskedade. Deltagarna hade inte blivit informerade om hälsorisken med att dricka så pass mycket som de gjorde. Nänä, inte informerade, lite får man väl tänka själv?!

Vidare orsakas de flesta fall av vattenförgiftning (jag kan inte släppa att det är ett väldigt roligt ord :-)) av hyponatremi: för låga nivåer av natrium i blodet. Genom osmos förs då vatten från extracellulära till intracellulära utrymmen och cellerna sväller vilket leder till att deras funktioner upphör. När det här sker i centrala nervsystemet och i hjärnan (räknas inte den dit?) drabbas man av vattenförgiftning.

torsdag, januari 18

inatt jag drömde

Förut kom jag oftare ihåg mina drömmar. Sällan nuförtiden, men inatt: jag går på tunnelbanan och där är tomt förutom ett par med en barnvagsinsats mellan sig. Jag sätter mig bredvid dem, vilket jag absolut inte skulle gjort i verkligheten. Böjer mig fram för att kolla på bebisarna, för jag ser på storleken att det är fler än en. Trillingar. Två pojkar med blåa mössor och en tjej med rosa. Jag frågar om pojkarna är enäggstvillingar. Vilken första fråga! Kvinnan berättar att de inte vet det ännu, att de tagit DNA-prov dagen innan för att ta reda på det. Till vilken nytta då, om jag får fråga? Tror inte ens det görs.

Jag minns en annan snutt också, en dröm jag drömt förut, och som jag verkligen inte förstår vad den kommer ifrån. Den handlar om ett slags gruppboende eller vad det heter, inte för funktionshindrade, utan för ungdomar som inte kan bo hemma av olika anledningar. Miljön känns varm och torr som Afrika, och det är väldigt sjabbigt, med madrasser direkt på stengolv och flagnande betong, vattenkranar direkt ur väggarna. Men det är svenska människor där, ungdomar som röker. Och jag har ingen aning om vad jag gör där. Den drömmen andas obehag.

onsdag, januari 17

mina glasögon

Jag fick glasögon väldigt sent. Ja, okej, det är ju relativt, men alla mina kompisar hade glasögon på mellanstadiet. Jag ville också. Enligt syntesterna behövde jag ju inte, men jag följde ändå med och provade bågar. Inte förrän jag började på KTH, då jag var nitton, och bara på skoj lånade en killes glasögon, och upptäckte att jag ju såg bättre med dem än utan, fick jag skaffa egna.

Eftersom de gör störst nytta på föreläsningar och vid TV-tittande ligger de nuförtiden mest i sitt fodral i en låda. Men jag har ett par iaf, som jag kan sätta på mig när jag vill se intellektuell ut :-)

söndag, januari 14

strösselknaster

Ljudet när man tuggar strössel är ganska speciellt. Knastrigt i munnen. Jag gillar det ljudet. Tänkte på det när jag var på middag hos J igår, vi åt glass med strössel och chokladsås till efterrätt, vilket jag väldigt sällan gör. Köper aldrig hem det, för jag är inte särskilt förtjust i paketglass överhuvudtaget. Jag gillar lösa glassar, eller vad man säger: pinnglass och strutar. Sådana som är lite speciella, med någon ovanlig smak eller ingrediens. Som tex Ballerina-sandwich, den är god, eller pepparkaks-sandwich, Lions- eller Banasplit-strut. Nåväl, nu kom jag minst sagt ifrån ämnet lite, det var inte glassar jag skulle skriva om.

Förutom knasterljudet fick jag höra ett annat jag tycker om, det där som blir när chokladsåsen eller ketchupen (som jag heller aldrig har hemma) nästan är slut men man försöker få ut något ändå. Det där blåsljudet. Andra ljud jag gillar är när man öppnar en läskburk, häller upp non-stop-godis i en skål eller låter dem små ufonen strila mellan fingrarna, tystnad (jo, det är ett ljud), när en hund reser sig; tassarna och klorna mot golvet, när cykeln glider från asfalt till grus, det ljud som blir när man träffar en badmintonboll eller tennisboll med racket, nedtryckandet av tangenterna på min dator (och vissa andras också), när man öppnar kardborresammansatta saker, när man tänder en tändsticka och en massa andra ljud jag inte kan komma på nu.

torsdag, januari 11

något vitt och kallt som lyser upp





Åtskilliga är de berättelser jag läst eller hört om människor som upplevt snö för första gången och som varit så pass stora att de minns. Som en etsning verkar det minnet ha satt sig i hippocampus eller amygdala eller var det nu är långtidsminnen lagras. Jag funderar på om det finns något som skulle kunna få mig att bli lika fascinerad. Någon slags upplevelse som får en att stå med öppen mun och utsträckt arm.

ord som träffar

Msn:ade med min kompis L igår. Hade inte hörts av sedan i början av december. Vi hade ett så fint snack. Det är lite häftigt för vår relation har utvecklats och blivit mycket mer känslomässig än för bara ett par år sedan. Hon gav mig så fina ord, sådana som värmer inifrån och får ögonen att tåras.

Det blir för privat, både för henne och mig, att gå in på vad vi pratade om, men kontentan var ungefär den här:

Såklart att allt som är svårt är ett fint ärr när man vandrat förbi, men det tar ett tag innan man kan se sig om, man måste se det i backspegeln innan man orkar vända sig. Och det här mönstret upprepar sig, och trots att man är så medveten om det, smärtar det varenda gång ändå.

måndag, januari 8

chatt med IKEA

En av de kinesiska doktoranderna (L) på jobbet serverade mig ett delikat problem idag. Hon undrade hur en vän till henne skulle få tillbaka momsen på grejer han handlat på IKEA och skulle ta med sig till Kina imorgon (eftersom han inte tänkt på/glömt bort det när han gjorde själva inköpet). Jag är van vid den här typen av ärenden nu; har suttit i ett antal telefonköer och pratat med Migrationsverket, Skatteverket och någon bank de skaffat konto i, för att lösa diverse frågor.

Jag ringde först till Tullverket. Där fick jag iaf prata med en människa. Hon berättade att det var olika beroende på vilken affär man handlat i och att jag skulle ringa direkt till affären och kolla. Således ringer jag det nummer som står på IKEA-kvittot L har en kopia av. Inget av dem alternativ som ges passar mitt ärende och det är omöjligt att få prata med någon fysisk person. Jag går in på IKEA:s hemsida men det enda telefonnummer som finns under kontakt är det som står på kvittot. Men ganska snart hittar jag något som heter chatta/skicka e-post, och tro det eller ej men det funkade. Först stod det att den sökte efter ledig operatör och sedan att någon som hette Johanna var ledig att hjälpa mig. När jag hade ställt min mycket komplicerade fråga bad hon mig dröja och sedan fick jag ett svar! L:s kompis skulle när han åkte ifrån Arlanda begära ett utförselintyg i tullen och när han kom till Kina ett tullintyg (vad det nu är) och sedan skicka dessa formulär tillsammans med orginalkvittot till IKEA Älmhult (hon gav mig en mycket exakt adress). Jag måste säga att jag ändå är skeptisk till om han kommer få tillbaka sina 25 %, vilket i detta fall var ca 400 kr. Enligt vad L hört från andra kineser brukade man inte få tillbaka hela summan, och då kan man ju diskutera om det överhuvudtaget är värt ett försök.

lördag, januari 6

lycka och kärlek eller kärlek och lycka

Länge har jag funderat på det här med lycka. Vad det är? Och hur långt från kärlek den definitionen ligger. Som med mycket annat som åker kors och tvärs mellan mina neuroner finns inga rätta svar, men jag försöker trevande och långsamt komma fram till något ändå. För att det tillfredställer mig? Nja, kanske. Någon form av balsam måste det väl ändå vara. Och kanske för att det alltid funnits något inom mig, en lite irriterande strävan efter att definiera och veta vissa saker klart och tydligt.

Det handlar ju om ögonblick, små detaljer som sedan färgar av sig på helheten. Som exaktheten då något gåtfullt, något litet man inte vet vad det är, träffar rätt svängningstal i kroppen. (om lycka)

ur Kärleken till Sofia Karlsson av Anders Paulrud (För övrigt en väldigt bra definition, tycker jag.)

Det finns människor som har nycklar till oss själva. Som kan låsa upp rum vi alltid burit inom oss, men där vi inte varit tidigare. Till dessa människor står vi i ett särskilt förhållande och är de av rätt kön och i någorlunda lämplig ålder blir vi kära. I annat fall blir vi trollbundna, beroende, vad man nu väljer att kalla det, men egentligen är det samma sak. (om kärlek)

ur Musselstranden av Marie Hermansson (För övrigt önskar jag att jag hade skrivit det här stycket, jag tycker det är storslaget. Säkert sju år sedan jag läste Musselstranden första gången, men de här raderna finns i mitt innersta och kommer upp till ytan då och då.)

Kärlek är inte bara KÄRLEK. För mig omfattar det allting såsom närhet, omtanke, ödmjukhet, vänskap, längtan, saknad och alla former av att tycka om någon och tycka att något är roligt. Att prata, skratta och le förenande, att dela hemlisar, att känna sig så trygg att man kan öppna sitt inre för någon, att titta in i någons ögon utan att behöva förflytta blicken efter en viss tid. Att känna tyngden av hundens huvud när den lägger sig ned i ens knä. Att ligga vaken mitt i natten och skriva. Att vara nöjd. Allt det här kan också klassas som att något gåtfullt, något litet man inte vet vad det är, träffar rätt svängningstal i kroppen. Lycka med andra ord.

fredag, januari 5

det fattas en tärning


Ett tag när jag var yngre, kommer inte ihåg när, fick jag för mig att börja samla på tärningar. Det blev nästan bara så här många. Men en liten samling är det iaf.

Det finns en bok som heter Tärningsspelaren av Luke Rhinehart. Ganska nyss jag fick nys om den boken, att den fanns och att det var en kultbok från 1971, så nu har jag införskaffat den. Står i bokhyllan och väntar på att bli läst.

Associerar också till Johanna Thydells andra bok Det fattas en tärning. Den kommer säkert vara bättre än I taket lyser stjärnorna som jag nyss läst. Ofta är det så med böcker som får mycket bra uppmärksamhet, jag blir besviken för att förväntningarna är för höga. De bästa upplevelserna är sådana jag inte förväntat mig något ifrån, sådana som sköljer över en med oväntandets kraft.

tisdag, januari 2

köttfärssås och spagetti

Köttfärssås och spagetti kan innebära mycket, beroende på hur man gör den och vad man har i. Ikväll har jag lagat riktig italiensk köttfärssås med bl a bacon, rotselleri och rött matlagningsvin hos mamma och pappa. Större, bättre utrustat och flashigare kök hos dem. Dessutom mycket uppskattning och lagom kravlöst att laga till dem. Sådant spelar lite roll.

Hemligheten är att låta alla ingredienser koka ihop länge: en-två timmar. Det skadar ju inte heller om pastan kommer från Glenn Strömberg Collection. Eller att man dricker San Pellegrino-vatten till :)

Jag är ganska intresserad av matlagning. Både teoretisk och praktisk. Hur man tillreder olika varor på bäst sätt, vad som passar ihop, smakmässigt och i konsistens. Hur mycket fett, protein och kolhydrater olika saker innehåller och som en följd av det GI-värden. Sådan (egentligen ganska onödig) kunskap snappar jag lätt upp.

måndag, januari 1

trevlig nyårskväll

Trevlig kväll hos H igår. God mat som vi lagade tillsammans, bl a smördegspajer med spenat- och fetaostfyllning, crepês, grönsaksdipp med hemmagjord guacomole och fransk chokladtårta for dessert. Avslappnad stämning och mycket skratt och skoj. Jag trivs verkligen med dem människorna. Spelade poker och jag vann (!) Säkert lite nybörjartur involverad eftersom det bara var andra gången jag spelade det, sådär på riktigt med marker och allt, och första gick inget bra.

Efter en lite läskig promenad i en mycket mörk men sällsam skog och en lite farlig klättring hamnade vi uppe på ett berg med utsikt över någon del av Stockholm (vi kunde inte riktigt orientera oss) där vi kollade raketerna. Inga andra människor där, och det var lite coolt.