fredag, januari 5

det fattas en tärning


Ett tag när jag var yngre, kommer inte ihåg när, fick jag för mig att börja samla på tärningar. Det blev nästan bara så här många. Men en liten samling är det iaf.

Det finns en bok som heter Tärningsspelaren av Luke Rhinehart. Ganska nyss jag fick nys om den boken, att den fanns och att det var en kultbok från 1971, så nu har jag införskaffat den. Står i bokhyllan och väntar på att bli läst.

Associerar också till Johanna Thydells andra bok Det fattas en tärning. Den kommer säkert vara bättre än I taket lyser stjärnorna som jag nyss läst. Ofta är det så med böcker som får mycket bra uppmärksamhet, jag blir besviken för att förväntningarna är för höga. De bästa upplevelserna är sådana jag inte förväntat mig något ifrån, sådana som sköljer över en med oväntandets kraft.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Hallå Lina!

Håller med dig om böcker, dvs att de jag inte förväntar mig något av blir oftast de som griper mig mest. Detta tycker jag även gäller för det mesta i livet, oavsett om det är film, fest eller tango.
En bok som jag har en extra stark känsla för är Katarina Danielssons "En himmel för Elliot". Var på Lagerhauss bokavdelning här i Lund en dag för drygt ett år sedan och fick syn på den, läste baksidan och konstaterade fördomsfullt att "ja, detta är ju en tjejbok, men jag har ju aldrig läst en tjejbok. Jag köper denna och ser vad det är". Sagt och gjort. Började läsa den någon kväll senare och blev jättegripen. Om du vill läsa en bok om djup djup sorg, sorg så djup att människan bara är ett tomt skal som sen förbyts i lycka och liv med sprudlande glädje, ja, då kan jag rekommendera den.

Ha det!

Richard

Lina sa...

Tack för det boktipset,kollade upp den och den verkade verkligen läsvärd!