tisdag, februari 26

cogitationis poenam nemo patitur.

idag har jag skrattat. alldeles ovanligt, okomplicerat och enkelt mycket och åt såna där betydelselösa saker. det känns bra att jag reflekterade över och verkligen kände in den känslan i magen och bröstet.

idag byter extra många böcker miljö. först bäras i en påse, och sen ställas upp eller läggas i ett nytt hem som till en början, innan de lärt känna de andra, kanske känns lite läskigt och ovant. jag har tänkt börja låna på bibliotek igen efter många års uppehåll. en bricka i antimaterialismens anda. eller nåt.

igår ringde en farmor efter halv tio och mitt sätt att beskriva tillvaron och sakers tillstånd utifrån min synvinkel fick henne att skratta. lite som för länge sen. när en av de roligaste sakerna jag visste var att träffa henne och kusin A. vad jag önskar ibland.

igår, fast tidigare, en pappa som pratade av sig lite - händer inte varje dag. förvånansvärt smärtfritt och smidigt det går att diplomatisera mellan sina föräldrar, att hålla med båda utan att egentligen ta nåns ställning och samtidigt vara sig själv som för övrigt är en av de absolut bästa sakerna med att vara dotter till just dem.

måndag, februari 25

tidig morgon.

vi gick och la oss ganska tidigt igår eftersom J skulle upp vid fyra idag (för att hinna med ett visst plan ifrån arlanda), vilket resulterade i att jag nu sitter och äter frukost samtidigt som jag kollar på gårdagens nip/tuck-avsnitt och väntar in soluppgången. var mer hungrig och lite rastlös än sant pigg när jag bestämde mig för att gå upp; har en känsla av att tröttheten kommer tillbaka fortare än jag önskar...

söndag, februari 24

redan sett.

helgens enda inplanerade aktivitet var att åka till mamma och pappa för att låna en våg och en mobil som funkar i usa. tydligen har min samsung inte rätt bandbredd eller nätverk eller var det hette men mammas gamla sony ericsson ska funka. vågen visar att det är lite på gränsen om både datorn (som ger möjlighet till sysselsättning när man är själv) och allt annat jag behöver för diabetesen kvalar in under femkilosstrecket som är maxvikten för handbagaget, men jag hoppas att det går.

J åker till düsseldorf imorgon och kommer hem onsdagkväll. sen flyger vi alltså till new york på torsdag. J ska jobba (mestadels) och jag ska insupa staden och alla intryck. gå där med min kamera och förundras eller kanske tycka att vissa saker är som hemma. fast det tror jag inte. stockholm känns så invant, så mycket redan sett att det kan bli tråkigt, för litet. fast jag inte trodde att jag skulle känna så; trodde tryggheten skulle maskera tråkigheten.

onsdag, februari 20

igår försökte jag fånga himlen.



saker och ting går lite för fort, just nu tar de vanliga vardagliga sakerna som man måste göra lite för mycket tid. för mycket praktiska planerande saker i huvudet och för mycket praktiskt utanför huvudet också. när det bestäms att man ska åka till new york mindre än två veckor innan avfärd (J ska jobba och jag ska typ...vara. se, känna, lukta, begrunda och massa andra såna verb) blir det såklart en del att fixa även med det...

en vilja att fota människor på bussen och tunnelbanan infinner sig. vackra, ljusa, nästan genomskinliga ögon, höga markerade kindben, håret som sticker fram under den fina mössan, påpälsade kineser och bror N:s smala kropp i den lila lyle&scott-pikén. trots att kameran inte varit med vid dessa tillfällen känns det på nåt sätt bra att denna lustvilja vilar i mig.

söndag, februari 17

gå mot plattformens mitt för att öka chansen att komma med detta hårt belastade tåg.

mycket nyttjande av sl och mycket gå (lördag: 19 345 steg och söndag: 21 352) denna helg. igår åkte vi buss och sen tunnelbana till universitetet för att möta E&K och gå på naturhistoriska. var nån ny fotoutställning med olika bergstoppar som var det primära, den var sådär; såklart okej bilder man inte skulle kunna ta själv men ändå lite intetsägande när bilderna inte varierar så mycket. kollade även runt lite annars i museet innan vi flydde från alla barnfamiljer som invaderat stället, tog tunnelbanan till teknis och istället åt lunch på café spoon på norrtullsgatan som K visste var bra. mina crêpes med räkfyllning fick godkänt men inte mer. promenerade sen till gamla stan och åkte hem till oss och avslutade med blackout-spel.

idag hämtade vi lillebror N i kista och åkte sen till kungsträdgården varifrån vi gick till årstaberg via slussen och lunch på ringvägen. precis som jag trodde var det en helt annan upplevelse att gå över årstabron jämfört med när man sitter i pendeln. soligt ljusväder mest hela dagen, som dock förmörkades lite av ljudet av ett automatvapen när vi var på väg tillbaka efter att ha lämnat N och även hunnit med att träffa mamma och pappa som varit och kollat på husbilar. såg sen att det var i rinkeby skotten avlossats och jag visste inte att det kunde låta på så långt avstånd. handlade sen en näst intill ljudlös klocka på clas ohlson; J tycker att min fina cd-klocka från oracle låter för mycket och jag har stört mig på att det endast finns en i sovrummet. nu har vi en i matrummet också även om platsen är provisorisk än så länge.

torsdag, februari 14

dagar med aningar av vår i luften.

jag och J lagade trerättersmiddag tillsammans idag:

- advocado med räkor och paprika/chili-crème fraîche
och ruccola.
- gratinerade paprikor fyllda med köttfärs och champinjoner.
- kladdig kladdkaka med grädde och björnbär.

(behöver väl inte säga att för- och efterrätt var godast?! :-))

det enda kreativa konkreta jag fortfarande har tålamod till och uppskattar är att laga mat.

annars mycket gå de senaste dagarna som haft aningar av vår i luften. västerbron är min favvo bland sånt som tar en över vatten; bra utsikt och flygplan under inflygning till bromma. gick över både idag (vilket gav ett steginvigningsresultat på 15 745) och igår. planer på årstabron på söndag då vi ska ta hand om lillebror N. har dessutom aldrig gått längs årstaviken på årstasidan.

nu: sovdags.

tisdag, februari 12

jag har simmat långt ut.

musik som får mig att rysa av välbehag och beröring just nu. särskilt när man mår bra och skriver om sånt som räknas.

sitter lite i halvmörker med endast den nya fönsterlampan med lila skärm tänd. kollar på korten som kom idag och några blev så bra och klarfärgade man kunde förvänta sig. kul! funderar på om jag ska ta på den rosa varma mössan och gå en runda innan J kommer så vi kan äta tillsammans. fast känslan i magen säger att jag nog ändå får börja med maten nu. tunnbrödrullar med chèvreost, kyckling, ruccola och gurka. som vanligt är det kvasimaten som är den godaste :-)

(tillägg: kunde inte låta bli att ta ett foto)

söndag, februari 10

impress me. surprise me. curious me.

J har pratat om att han vill gå på teater så när mamma frågade om vi ville ha gratisbiljetter (som hon fixat via jobbet) till övervintrare på stadsteatern i fredags tyckte jag det kunde vara värt det. annars är jag mycket restriktiv vad det gäller att betala för teater, musikaler, bio, konserter, museibesök och sånt annat så kallat kulturellt, för jag tycker sällan det är värt det. vet inte om det beror på att jag gjort för mycket sånt och därför blivit blasé eller mitt allmänna tillstånd nu: svårigheten att tycka att nåt är särskilt roligt eller vad det är. nåt annat som jag gillade förut men sällan uppskattar nu är tv och film. samma sak där; jag vet inte varför. finns ju inget annat direkt som ersatt den tiden (skulle möjligtvis vara bloggar då) och jag har ju absolut inga problem med att fylla min tid iaf. men om mindre än en timme blir det såklart nip/tuck. öppningen förra veckan var precis sån man kunde förvänta sig, dvs saker man absolut inte kan föreställa sig ska hända händer. det gillar vi. mer sånt (på tv) :-)

tisdag, februari 5

light is nothing without the surrounding darkness.

hade bestämt att vi skulle äta wienersemlor idag. mamma brukar prata om såna och bara namnet tycker jag lovar en hel del men det blev en lätt besvikelse (som vanligt när förväntningarna är för höga). många bakverk ser goda ut men konstigt nog är det inte många som slår en perfekt kladdig kladdkaka eller kanelbulle.

ovanligt mycket folk på tunnelbanan, brukar vara rätt fullt men inte så att man knappt kan hålla i sig. brukar iofs låta bli att hålla i mig i så lång utsträckning som möjligt, bara för att plus att det är muskelstärkande. stod bredvid en man som var mycket inne i sitt bilspel på mobilen och jag tjuvkikade. önskade att jag kunde läsa en bok med samma entusiasm, att jag inte hela tiden kollade hur mycket jag läst; 40 sidor kvar till hälften eller 100 sidor kvar. tänkte på alla dessa människor, hur fasaden är en och det inre ett annat. hur ofta slås jag inte av den tanken? kan inte helt och fullt hålla med om s k lyxproblem; typ att vi hursomhelst alltid har ett varmt hem att gå till och mat att äta. för det första är det inte sant och för det andra kopplat till den amerikanske psykologen abraham harold maslow (som för övrigt skulle ha fyllt 100 år i år), tycker jag. alltså när man uppnått en viss nivå sett till arbete/bostad
/partner/familj/ekonomi/umgänge kan man ha svårt att se att man anses ha det bra/vara lycklig trots att man inte. ett par som gärna vill ha barn men inte kan kan brytas ned totalt och inte uppskatta nåt annat, mannen där borta kan ha grova problem med sina tonårssöner trots att han gjort allt enligt mallen och det enda som maler i huvudet på kvinnan som lutar sig mot fönstret är hur det ska bli med hennes mamma som nu börjar bli senil. de som var som de allra bästa kompisar.

nån har nån gång sagt att det är svårare att förlora nån som inte dör.

och nån har nån gång sagt att för att orka vara stark (= klara av svåra saker?) måste man också få vara svag ibland. känna armar som håller om och låta ögonen svämma över för att det lättar på trycket över bröstet.

(efter semmelstycket tänkte jag först säga att jag hade tappat lusten, lite för att kravet att skriva tar udden av glädjen, men så kommer ändå stunder när jag känner att jag får ut nåt positivt av det här skrivandet. det skulle vara lögn att säga att jag kan pränta ned precis vad jag vill men där finns ändå en frihet i att uttrycka mig på mina villkor utan att alltid behöva redogöra för alla argument och alla varför och därför.)

söndag, februari 3

jag vet vad du kommer svara men jag frågar ändå.

mycket flängande fram och tillbaka i helgen (tvärbana, tunnelbana, gå, bil, bil och åter bil), bärande på föremål, kartonger och kassar med sånt man inte anser sig vilja eller kunna leva utan. umgänge med K, E&K och en lillebror som inte riktigt är som alla andra. men det är bara vi själva som drar gränserna och det är kanske en mänsklig instinkt att vara rädd för det okända, det vi inte vet hur vi ska hantera, som delvis grundar sig på en rädsla för att göra fel. men jag vill att försöka ska duga.

för övrigt har stridspiloterna, som var det enda program jag följde, slutat men idag börjar svt sända fjärde säsongen av nip/tuck. jag och J har idag kollat på sista (dubbel)avsnittet av säsong tre igen och jag blev påmind om hur mycket jag tycker om den serien.