schäfrar som ligger med svansarna ut i gången.

bara ens egen hörsel och fantasi kan styra musklerna kring munnen så att man plötsligt ler där man sitter själv på tunnelbanan med ryggen mot en gammal tant med skällig brun pudel och en man som närmast klassas in som uteliggare eller alkoholist. röster, ordval och prattakt avslöjar så mycket. jag tycker inte om när nån har med sig en schäfer som ligger med svansen ut i gången. folk kan ju vara rädda för hundar. i näckrosen kommer det på en kvinna som vill ge godis till den oroliga pudeln. nej, inte choklad, säger matte. nej, det är inte choklad, det är levergodis, det gillar alla hundar och det är inget de blir tjocka av. och hon stoppar ned handen i fickan för att ta upp ännu en bit. och jag tänker att det vore kanske nåt, att gå runt med hundgodis i fickan.