Drömde om att jag höll på att drukna, men blev sedan räddad och omhändertagen. Tar fasta på just det sista. Tre läkare fick undersöka mig, för de kunde inte hitta någon puls. Omtöcknad och chockad blev jag innesluten i ett omhändertagande, som ett barn som innesluts i en filt. Jag var liksom liten. Känner mig så både och, så liten och samtidigt så stor. Just nu mest liten.
Tänker på sången tryggare kan ingen vara än Guds lilla barnskara. Är jag en i skaran? Vill jag vara det?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Det kanske är känslan av att få för mycket du aktar dig för. Att du vill klara dig själv. Du kanske har behov av att ge? Det är ju i så fall något positivt.
Skicka en kommentar