torsdag, januari 9

att njuta av livet varannan sekund.

sveriges mästerkock har börjat igen och sällan har det varit så underhållande som de två första audition-avsnitten den här veckan. rubriken är ett ungefärligt citat från en tävlande som inte hade svenska som modersmål och som fått uttrycket lite om bakfoten, visserligen har det inte med mat att göra, men det är lite det som är grejen, tycker jag. bara allmänt intressant skildrande av människor, så här i början.   

varför hämtar hundar saker man kastar till dem? idag på bussen kom det ombord en hund som bar en pinne, som var lika lång som huden själv, i munnen. pinnen skrapade emot mitt ben och det var då tanken väcktes. och varför bär hunden med sig pinnen som ett gosedjur/trofé?

packandet av flyttlådor går framåt och vardagsrummet börjar fyllas av dem. jag föreställer mig omställningen, hur det är att gå omkring i den nya lägenheten, att kolla ut genom fönstren på respektive sida, vägen till tunnelbanan och till nån av affärerna på hemvägen. den tanken känns mer naturlig än konstig; gröndal känns på nåt sätt klart nu. fint men jag kan liksom det efter sex år, är trött på att gå samma väg hem varje dag. när jag tänker efter kan jag inte säga att nåt boende jag levt i känts sådär verkligen super och rätt. kanske kommer jag aldrig känna så, fast jag tänkt att hemma varit så viktigt för mig och att jag behöver invand trygghet och inte så mkt nytt.

Inga kommentarer: