fredag, juni 27

to want what does not want you.

en så himla sorgsen känsla. en rädsla hos mig, eller nåt jag försöker vara uppmärksam på. jag vill inte att människor ska låtsas vilja för att vara snälla. mitt stora bekräftelsebehov vill att det ska vara äkta, annars kan det lika gärna kvitta.

att tänka på nåt för första gången. och reflektera över det. inte ofta den typen av scenarion dyker upp i mitt medvetande längre. har liksom redan vandrat så många vägar, flera gånger. och dessutom bli förvånad över min egen reaktion. satt på bussen hem från jobbet igår när det hände och jag tänkte för första gången sen februari att det kanske skulle vara nåt att skriva om här.

trött fredag kväll och jag är ensam hemma. nästa vecka börjar högsommarmånaden juli men sommaren har ovanligt nog ännu inte kommit i år. mulen himmel. känner mig för första gången på länge inte stressad över allt jag vill hinna med på en kväll/ledig dag. tiden - livet - som annars alltid rusar så fort. en ovanligt välkommen känsla att inte känna så. läser igenom lite saker jag skrivit och förundras över hur bra det är. hur bra jag tycker det är. 

har unnat mig en vit sony vaio som ny laptop. min finaste ägodel just nu :-) och förrförra helgen när vi firade farmors 90-årsdag på fjäderholmarna tog jag ett superfint kort på rafael. den bilden glädjer mig lika mkt.

jag trivs på jobbet och uppskattar att jag har ett, särskilt i retrospekt. jag går inte omkring och längtar till semestern som vissa andra. fast det betyder inte att jag inte njuter av att vara ledig också. inget motsatsförhållande i det.

1 kommentar:

Maria sa...

Härligt att läsa dina ord här igen!
Och rubriken. Håller med. Så sant.
Äktheten. Så viktig.