vet du?

vet du vad? vet du vad jag skulle vilja? hon tänker efter. fast hon egentligen inte behöver. för det gör ingen. innerst inne vet man. hon trodde förut att man måste ha mött andra för att. mött andra på riktigt. men hon är inte lika säker längre. och ytliga attribut som ses som erfarenheter kan ibland ersättas av andra. hon förvånas av och till över vad ögon och händer kan förmedla. söker efter definitioner som hon vet aldrig skulle existera om de präntades ned. som bara finns i luften mellan. som inte är likadana vare sig före eller efteråt.

samtidigt sitter en mormor ensam på sitt landställe. hon skriver ett kort till ett av barnbarnen. hon är ärligare än hon brukar. mycket tid tillbringas med att titta ut genom fönstret. förut, när barnbarnet var mindre, och lite mer lyckligt ovetande om vissa saker som hänt, fanns ett stort hallonland där på landet. inga hallon var så goda. med mjölk brukade de intas. och sockerskålen är fortfarande densamma. nu ser mormorn mest bara grävlingen ibland. men för det krävs ett tålamod som barnbarnet inte har, aldrig haft, kanske inte ens vill ha? mormorn känner nåt speciellt för det barnbarnet, nåt hon inte kan sätta fingret på. kanske är det hennes undermedvetna som försöker rätta till det som inte blev helt lyckat under årens lopp. med döttrarna. ännu inser hon inte att barnbarnet redan vet och inser så mycket mer än hon själv nånsin kommer göra. hennes beteende är som taget direkt ur en psykologibok. så säger barnbarnet om mormorn till sin mamma. för att trösta? förklara? vem har sagt att saker och ting blir lättare bara de får sin förklaring? barnbarnet vet att hon har en tendens till att undra varför. kanske kommer den delvis från mamman. det spelar ju egentligen heller ingen roll.

hon undrar lite om avståndstagande kontra konfrontation. där får man pröva sig fram. hon har redan vandrat lite på båda vägarna men det där tar liv att lära sig. det vet hon.

vet du? vet du vad jag skulle vilja? hon tar sällan de orden i sin mun men de finns där ofta ändå, långt fram i medvetandet. hon tänker att det egentligen inte är mycket hon begär. att andra har fått, verkligen fått, mer. samtidigt kan hon ju njuta av det hon har. inte bara försöker utan gör. för hon vet.