jag sov oroligt inatt. drömde att mamma var kidnappad av zigenare. polisen fick inte kontaktas. jag tänker som vanligt det värsta och nån, jag vet inte vem, säger det också: det vanligaste är att de blir dödade. jag föreställer mig hur det skulle vara om hon inte längre fanns. man kan försöka, men det går inte att förbereda sig på allt.
natten innan rullar jag över klippkanter, gör mig illa. sen svävar jag högt upp över marken, ser åkrar och fält och blir yr. och natten innan dess brann det, med alldeles vit rök, enligt brandmännen. sällan minns jag mina drömmar, men när jag gör det är de alltid så starka, pockande och ofta tydliga med sitt ursprung; i lördags tände J ljus hemma hos mig, vilket jag i princip aldrig gör och i söndags läste han upp en intervju med fabian bengtsson för mig. jag vet att jag berörs av sånt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar