Igår köpte jag en bärbar dator. Min första alldeles egna splitternya, betald av egna pengar. Kärlek vid första ögonkastet :) Widescreen-skärm. När jag startade upp den första gången började den spela jättevacker musik och det fortsatte under hela introduktionsproceduren. Av någon anledning fanns det lite låtar inlagda på Windows Media Player, och en berörde mig verkligen: Faye med Skylar Blue. Hade aldrig hört talas om den artisten förut, men det var en fin present! Påminde lite om Mad world med Gary Jules.
Eftersom jag är så dåligt bevandrad i den tekniska världen uppskattar jag alla sakerna man kan göra mycket mer. Eller snarare, jag inser finesserna senare, kanske. När alla andra redan gått till nästa nivå. Men det är rätt okej ändå. Kom på att jag ju kan kolla på nip/tuck i datorn. Köpte en DVD-box med säsong 1-3 förut men eftersom jag inte har någon DVD-spelare har den bara stått och prytt bokhyllan. Nu kan jag ju plocka fram det allra första avsnittet, det har jag inte sett.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Jag har insett att inte alla människor blir kära i saker på det där sättet. Folk i min närhet tittar med förbryllade ögon på mig när jag talar om viktigheten av till exempel min mobiltelefons utseende. Jag har försökt att sätta tekniska finesser i första rum, som mer generellt anses vara det som bör prioriteras, men det blir inte bra. Jag har lärt mig att välja det som ger mig känslomässig tillfredsställelse, trots att det är svårare att sakligt argumentera för det.
Håller helt med dig. Det är som om man vill känna för en teknisk produkt som för en nallebjörn :) Lite ologiskt men sant.
Skicka en kommentar