precis lagom

Imorse, när jag precis tagit ur cykeln ur förrådet, vid en lite udda tid för att vara vardag; klockan var runt halv tio, greps jag av en underlig känsla. Jag kände mig precis lagom varm. Det är rätt ovanligt för mig, jag är alltid för kall eller för varm. Men då kände jag mig lagom. Som när man blandar en lösning, löser pulver i en vätska och ställer på magnetomrörning, och det där ögonblicket när allt löst sig, varken innan eller efter, utan bara just det ögonblicket. Så kände jag mig.