(i helgen:)tänkte på engla och på hennes mamma. undrar så hur en människa som kan göra nåt sånt fungerar. bestämde att det var dags för årets första cykeltur. jag och J fortsatte vår högläsning ur snabba cash av jens lapidus. åt chips till lunch. läste klart extremt högt och otroligt nära av jonathan safran foer:
allt väckte känslor inom mig. en hund som följde efter en främling. det fick mig att känna så starkt. en kalender som visade fel månad. den kunde ha fått mig att gråta. den gjorde det. där röken från en skorsten tog slut. jag ägnade mitt liv åt att lära mig att känna mindre.
varje dag kände jag mindre.
är det att bli gammal?
eller är det nåt värre?
man kan inte skydda sig från sorg utan att skydda sig från lycka.
extremt otroligt många gånger under läsningen, mest på tunnelbanan och bussen och tvärbanan, tänker jag att det här var citatvärt. långa stycken och korta fraser men jag hittar inte tillbaka till ställena och de är som sagt för många. boken handlar om oskar, en brådmogen pojke som förlorat sin pappa den 9:e september 2001. med nalle puh-aktig självklarhet ifrågasätter han världen och dess innehåll under jakten på ett lås som passar en nyckel hans pappa ägde. läs.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar