onsdag, april 9

ingenting som betyder nåt är okomplicerat enkelt.

ikväll åt jag middag med farmor på restaurang 1900, jag gillade inredningen, formen på lamporna, färgerna, kompositionen, om man nu kan säga så, om att skapa en helhet i ett (flera) rum. menyn var lite speciell; jag åt revbensspjäll med nån kålröra och jordärtkockspuré och farmor gös. i juni fyller hon 84 år, vilket känns ganska absurt för hon känns nästan precis som alltid. som när vi var på mallorca tillsammans, jag, hon och mamma, för tretton (ja, shit, det har verkligen gått tretton) år sen och som när en av de bästa sakerna jag visste var att träffa henne och kusin A. sen hände massa saker som gjorde att vi inte umgicks så längre, men det var nog mest jag som fick en förändrad inställning och syn och gjorde nåt åt en orättvisa som tärde så på känsliga mig. även om hon känns nästan precis samma kommer det som finns mellan oss aldrig att riktigt bli sig likt igen. bara att sitta här och tänka och skriva om det gör mig tårögd och grejen är att det hela egentligen kanske inte anses så himla stort, men för mig var det stort i den bemärkelsen att jag påverkades högst avsevärt. det är svårt att beskriva år av händelser, skeenden, repliker och subtila handlingar som kedjar i varandra, påverkar flera människor och deras relationer med varandra på ett destruktivt sätt. kort: att behandla sina barn och deras familjer väldigt olika, att alltid favorisera dottern framför sonen, så till den grad att inte ens alla inblandade ser det själva.

det tog ett tag, men nu kan vi umgås på ett annat sätt som jag kan uppskatta. jag tror det handlar om distanstagande; jag utsätter mig inte för nåt som leder till att jag blir så sårad som jag blev då. och kanske, men bara kanske, kan jag ställa mig lite mer vid sidan av och inte påverkas så mycket av det.

jag kan berätta för farmor.

jag får mycket plats.

jag är inte rädd för att ta plats i umgänget med henne.

jag behöver inte fundera på om det jag tänker säga uppfattas som onödigt pladder.

och på motsvarande sätt berättar hon för mig. om allt mellan himmel och jord.

Inga kommentarer: