den här låten får det att bubbla i mig av lika delar glädje och sorg. jag tycker jag känner igen den så men vet inte varifrån.
har bokat tågbiljetter upp till östersund (till J:s syster A med familj) över nyår. den spänning och längtan som julen förut gav upphov till finns ju inte längre för mig så det här blir väl lite som ett istället-för kan man säga, planeringen och själva resan inräknad som en nog viktig del. pratade med A igår och sa att jag hoppades på max minus tio grader men hon skrattade och sa att det nog var risk för fler minusgrader än så. jag kanske får användning för mina riktiga vinterkängor som jag inte använt på jag vet inte hur många år (inte ens förra julen i vemdalen).
vet inte varför men känner på nåt sätt mer ömhet och empati för pappa just nu när det är trassligt med bror N på hans boende (och han inte får det stöd han behöver utifrån sina handikapp), när jag borde känna lika mycket för mamma. men när jag tänker efter är det nog alltid så att jag känner olika för dem, kanske beroende på att relationsbanden ser olika ut. jag pratar och kommunicerar på olika sätt med mina föräldrar. med mamma mer diffust, diskuterande, känslomässigt, trevande, med pauser, och med pappa mer konkret. men det bästa är att det fortfarande finns en sån naturlig självklarhet i umgänget att jag aldrig ens behöver fundera på hur jag ska bete mig utan bara vara. tack. jag älskar er.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar