(och de som känner mig vet att jag annars alltid föreställer mig att det skulle bli för varmt, problemet är att jag tycks anpassa mig alldeles för fort till omgivningstemperaturen, vilket får till följd att jag nästan alltid är för varm eller för kall.)
två eller tre minuter tidigare respektive senare går solen upp/ner nu. det märktes tydligt när jag gav mig av hemifrån i lördags för att gå på spökvandring med mamma och P och det märktes i morse. jag blev också väldigt varse om vilken skillnad det är att vara i rörelse jämfört med att stå så mycket stilla som vi gjorde på olika platser i gamla stan under vandringen när det gäller uppfattningen av kyla. jag har inte frusit så mycket sen jag vet inte när. självklart får jag skylla mig själv att jag inte klädde mig bättre men det hjälper liksom inte när höfterna är halvt bortdomnade och händerna alldeles fumliga. P sa att det kändes som att gå på styltor och det var en bra förklaring. middagen efteråt var mer än trevlig och det var länge sen jag kände så. vi bestämde lite löst att ses allihopa igen hemma hos M&P och ha knytis på lördag och det ska bli kul. för mig klickar det sällan så bra socialt som när jag&J, mamma&pappa och bror M&P träffas.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar