vy mot nyaste delen av staden
we welcome your dog. kom att tänka på den frasen (som hotellet vi bodde på i new york stoltserade med) när jag såg detta utanför en stor mataffär.
ett badrum jag absolut skulle kunna tänka mig hemma. fast just det handfatet skulle jag nog inte välja.
en liten ö vi la till på med färjan vi tog till ön ugljan-denna påminde lite om miljön i iseosjön i norra italien, tyckte jag.
vyer från färjan ut från zadar
apropå rubriken. J frågade mig om jag var sur vid ett tillfälle nu i zadar men jag var helt enkelt uttråkad just där och då. två olika saker.
det kan jag bli om jag måste umgås med vissa (nog rätt många) människor en längre/för
lång tid. människor som jag inte känner mig bekväm med, som inte tar
emot det jag säger på det sätt jag önskar, som inte kan argumentera,
resonera eller ta kritik, som bara berättar saker/tar plats utan att
känna efter om mottagaren är intresserad, som sopar under mattan, som
kommer för nära fast jag inte vill släppa in just de (man måste ju
förtjäna sånt), som jag inte kan vara bekvämt tyst med.
jag
blir nog rätt lätt uttråkad. mer på senare år, en följd av insikten att
tiden är så begränsad? att jag vill fylla den med sånt som känns
meningsfullt för mig. fast det är lite dubbelt det där, för eg kan rätt mkt intressera mig, kanske under en begränsad tid? och med rätt människor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar