farmors pappa som var sjökapten men som sen fick lov att gå iland för att han hade nån psykisk åkomma. vilken då? farfar som försökte tvinga mina föräldrar att gifta sig när han fick reda på att de väntade mig, för att det var guds vilja, och sen själv var otrogen.
när mormor träffade morfar hade hon redan en dotter som morfar adopterade, vilket de inte berättade för henne. hon växte upp utan den vetskapen medan min mamma råkade få veta det. det och annat ledde till att relationen mellan min mamma och hennes syster idag inte existerar och att systern inte ville träffa (adoptiv)pappan sista tiden han levde.
handlingar man inte förstår. ibland för att man inte kan, för att de ligger så långt ifrån ens eget sätt att leva och ibland för att det finns saker man inte vet, som folk valt att inte berätta för en, vilket kan vara mycket berättigat men också bara dumt.
jag tycker man måste kunna resonera om allt, inte tvinga folk att agera som man själv tycker/skulle handlat eller finner självklart. dialog och acceptans för varandras olikheter är två nyckelord. men det är svårt och en ständig balansgång. att ta konsekvenserna av sina egna handlingar är ytterligare nåt jag tycker är viktigt, om alla städar upp efter sig själva är mycket vunnet.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Kanske känns ett undanhållande berättigat, MEN det medför alltid en risk. Hur stor avgörs av vad det är man undanhåller. Sveket som sedan kan drabba är långt mycket värre än en uppriktighet i nuet. Tycker jag.
mm...är nog benägen att hålla med.
Skicka en kommentar