lördag, september 21

måste man vara någons för att bli någon?

ytterligare en snygg formulering ur det som inte växer är döende av jesper weithz. igår var det en kille på jobbet som disputerade så vi var rätt många och lyssnade på hans disputation på karolinska i huddinge, sen till jobbet ett par timmar och sen middag på van der nootska vid mariatorget. återigen den där bekanta känslan av utanförskap och delvis osäkerhet, av att eg inte ha så roligt (som alla andra?). jag funderar så mkt på det här med att höra till, hur mkt folk pratar och/eller lyssnar, att våga ta plats, att berätta, och lyssna, på ointressanta dramatiserade saker, så många gränser, och konsekvenser. tänker folk lika mkt om mig som jag om dem?

idag var det dags för rafaelträff igen; firande av att både marcus&petra fyllt år med bådas familjer. bättre väder än väntat, riktigt skönt i solen ett par timmar på deras tomt. J hade väldig tandvärk igen, han ska ta bort ytterligare en visdomstand nästa vecka och orkade därför inte följa med men han hade ändå hyrt bil igår (i hopp om att han skulle må bättre idag) så jag tog den och körde själv för första gången på jag vet inte hur länge. lite läskigt men jag kände mig faktiskt stolt över mig själv!

Inga kommentarer: