för att presens gör det hela mer verkligt.

(efter jobbet igår:)
tar mig över en timme att ta mig från karolinska till blå porten på liljevalchs baksida. 59:an kommer inte, tror jag väntar över 20 minuter. sen håller de ju på att bygga om för nya spårvägen mellan sergels torg och dramaten så jag hittar inte nån hållplats för 47:an som jag trodde fanns däremellan. väntar istället framför dramaten och är så irriterad på sl att jag inte ser kristallkronorna som hänger i träden ovanför mig förrän vi åker i rymliga bilen på väg tillbaka. kommer iaf inte mer än några minuter för sent och bror N är också där. äter god kyckling med pesto och ungsbakad rödlök och danskt rågbröd med smör (väljer alltid det framför lätta som också brukar finnas i såna där småförpackningar) och sen går vi ut i råkylan och uppsöker några av ljuskonstverken som jag tycker är lite väl futtiga. får skjuts hem och tänker att det är tur för vid centralen står massa räddningsfordon och bussar med titeln ersätter röda linjen vilket betyder att jag säkerligen fått problem. lugna favoriter spelar sacrifice med elton john när vi åker förbi det stora byggprojektet vid centralen. den låten gör byggskalet mer magiskt och speciellt. J är hemma och sjuk och vardagsrummet är nedsläckt ser vi från bilen, men klockan visar fem minuter kvar till familjen annorlunda, så han tar med sig täcket till soffan och vi kollar på veckans avsnitt.

jag funderar på att följa med mamma, pappa och N till kolmården imorgon. vi brukade åka dit på sportlovet när vi var små. alltid var vi tvungna att pricka in tigermatningen som var den absoluta höjdpunkten på besöket. många tycker att delfinshowen är fantastisk men vi kunde stanna hos tigrarna hur länge som helst. och äta lunch i aphuset, hur många gör det? men det var så vi gjorde, för att vi ville. för N är det fortfarande lite speciellt när det är lov fast han ju inte går i skolan längre.