trofast och nyfiken (det senare får gärna stå i min dödsruna).

läste imorse en sån där text om en som dött (dödsruna?) och han var beskriven som trofast. tycker jag inte passar för att beskriva en människa. för mig är hundar trofasta, det betyder att de håller sig till sin matte eller husse vad som än händer. en trofast människa låter inte särskilt positivt, jag tänker mer på nån som är osjälvgående och okritiskt litar på allt som sägs. nu råkar det ju vara så att jag såklart har slagit upp trofast och ser att det har synonymer som trogen, lojal och pålitlig men för mig är innebörden av trofast människa inte dessa tre ord.

slogs av klorlukt när vi gick in i delfinariet på kolmården i onsdags. delfiners naturliga miljö måste väl ändå vara saltvatten? en möjlighet är såklart att delfinerna på kolmården lever i klorerat saltvatten, men en annan att de har anpassats till klorerat sötvatten. känns som en rätt stor förändring. bara en tanke. och när jag tog upp den med vivien här på jobbet när vi fikade skrattade hon, fast snällt, och sa att jag funderar så mycket, och det är ibland först när nån annan säger det som jag tänker att det faktiskt kanske är så att jag funderar mer än de flesta andra, och på konstigare saker. hur funkar det med delfiners avföringssystem? har aldrig sett nånting i det genomskinliga vattnet. sen gick vi fram till akvariet som finns i entrén och kollade på det som såg ut som trådar som kom ut från några fiskars undre del. så funkar det för fiskar, sa vivien. tänk att det visste inte jag. och att det verkar ätas upp av de andra fiskarna. nyfikenhet får en att upptäcka så mycket. och ibland är det roligare att inte använda google.