en olycka sker så lätt.

tillbringade hela förmiddagen på akuten efter att ha kört omkull med cykeln på en hal fläck utanför socialstyrelsen vid västerbroplan. direkt efter fallet kände jag mig mest chockad men fysiskt okej. två hjälpsamma tjejer frågade hur det gått och hjälpte mig med cykeln och jag fick följa med in till receptionen på den ena tjejens jobb i närheten. kände att jag slagit i knäna, vänster handflata, där det också blev ett hål i vanten och hakan som skrapat i trottoarkanten, men det kände jag direkt var ytligt. när jag reste mig från soffan inne på receptionen kände jag att vänster arm inte riktigt var som vanligt men det kändes ändå okej att cykla. när jag kom fram till jobbet hade armen blivit sämre, jag kunde inte sträcka ut den helt och jag bestämde mig att gå in på akuten och berätta som det var. när jag satt där och väntade blev den bara sämre och sämre och jag kunde inte heller böja den utan att det gjorde jätteont. röntgen visade som tur var inte på några skelettskador men en blödning i armbågen som trolig förklaring till smärtan. kändes seriöst då läkaren på akuten också lät en ortoped kolla på armen och jag ska till ortopeden på återbesök om sju-tio dagar. hon poängterade dock att jag ska försöka röra armen så mycket som möjligt, men att cykla nog blir svårt :-) det roliga i situationen var att hon, ortopeden, cyklat förbi på exakt samma ställe en timme tidigare än jag. tjejerna som hjälpte mig berättade att de sett tre andra cykla omkull på samma ställe som jag en kort stund innan och strax efter mig ramlade ännu en så det var verkligen ett farligt halt ställe. men jag hade tur ändå, känns det som. pratade med en och hörde om en annan man på akuten som båda cyklat omkull och sen svimmat av, och den jag pratade med hade sår som blödde och behövde sys i ansiktet. en tredje man med kompress på hakan jag hörde prata i väntrummet hade också cyklat omkull och slagit ut en tand.

nu blir det till att fylla på sl-kortet igen, blir ingen mer cykling för mig den här säsongen. gick dock att cykla hjälpligt hem, då armen liksom var i rätt böjt läge men det känns som om risken att halka igen (just till jobbet då det kan vara halt) är större än jag vill ta.