snabba cash 3 (livet deluxe).

vi var på snabba cash 3 igår med mamma&pappa och niklas på skandiabiografen. pappa hade fixat gratisbiljetter där man först fick lyssna på info om placeringar, sen paus för goda wraps och sen visades filmen som verkligen var actionspäckad från start till mål. rätt mkt våld men det var inte störande, jag kände verkligen med karaktärerna, precis som i de tidigare filmerna. förvånande för mig var att joel kinnaman (jw) hade en mindre roll i den här avslutande delen av trilogin där jorge (matias varela) trädde fram betydligt mer. kan inte låta bli att tycka att rollen han spelar här påminner rätt mkt om den han har som polis i arne dahl-filmatiseringarna, trots att han tillhör motsatta sidan här men det beror nog på att hans attityd och beteende är rätt lika. alla kriminella i en film är ju inte bad guys, som jag nog tänkt förut, det beror ju helt på var filmmakarna vill lägga våra sympatier.    

efter att pappa fick sitt cancerbesked (och att mammas livmoderhalscancer kanske kommit tillbaka) är det lite som att jag passar på. inte uttalat och jag har ju alltid umgåtts mkt med dem men nu känns det annorlunda. varje gång vi ses tänker jag på det. inte att det är den sista men att de fina, bra, stunderna - som såklart inte alltid existerar, kan bli väldigt irriterad och trött på mamma också - kan ta slut inom en överskådlig tid. jag tar in ännu mer än jag brukar. reflekterar över att jag sorterar, om än automatiskt, in händelser, uttryck och stämningar i mitt arkiv.

bild tagen på åland för ungefär 10 år sen, var där några dagar med husvagnen m mamma, pappa och niklas. så mkt glädje och ljus i den här fina bilden, också för att jag minns den lilla resan med samma värme. den sitter på kylskåpet och mammas min är så typisk henne. tror dessutom att det var så att hon kittlade niklas lite grand och att det är därför han har armen som han har, för att försöka ta bort hennes. finns också en historia i min jacktröja, ett sånt där litet värdefullt minne som definierar närhet och sammanhang. det är en sån där mjuk och lurvig och vi köpte varsin likadan i båstad. ibland kan jag tänka att när hon är död kommer den här bilden få mig att minnas extra mkt. och skulle jag dö före vet jag att den har samma betydelse för henne. och även för pappa som tog den.    

läste nedanstående på jenny strömstedts blogg och det kändes så träffande. kanske skulle the fray sjunga i bakgrunden. tror att deras how to save a life fick ett slags genombrott i just den serien.
 

meningen med livet ska man väl akta sig för att predika men nära relationer ligger farligt nära. vilka är era människor? som meredith i greys anatomy skulle ha sagt.