ljudet av solen som står högt på himlen. och smeker huden på det sätt som endast den kan.

mormor hämtade sig aldrig efter de senaste sjukhusvistelserna (pga både lungcancer och kol som orsakade andningsproblem) trots att hon fick syrgas dygnet runt med sig hem. hälsade ju på henne två gånger, en hemma och en på thorax, innan semestern, men så dålig som hon var igår när jag, marcus och mamma&pappa hälsade på henne, har hon aldrig varit. hon bara låg och kunde knappt andas. asih (avancerad sjukvård i hemmet), hemtjänsten och hemsjukvården sköter henne hemma men nu vill hon kanske ändå komma till nåt slags sjukhem så det kanske det blir. kändes som ett farväl. jag minns morfars begravning, snart fem år sen, men skulle lika gärna kunna vara två. jag vill inte att åren ska kännas så snabba, för det gör mig stressad. fysiskt vill jag nog inte bli mkt äldre än så här, om jag fick välja :-) men gärna lite säkrare på mig själv, men det är ju ingen garanti med åldern heller, egentligen.

inatt drömde jag att jag dog. tror det var en kombination av mormor och utöja och kanske även koncentrationsläger som jag läste lite om rätt nyligen, för det var i ett kidnappningssammanhang med massa människor och med våldsinblandning och jag fick inget insulin. minns att några blev räddade, eller benådade, men inte jag. en man tittade på mig och sa nej.

mina tårar kommer sällan bara av en orsak. det är som om en gråtorsak alltid får mig att minnas flera. lite som mormor sa till mig en av de gångerna vi sågs i början av sommaren, nåt i stil med: funkar inte en sak (t ex att hennes mobil inte fungerade av nån anledning), då faller hela jag under ytan. kände så igen mig i det hon sa, men jag tror inte hon förstod det. det gjorde inte morfar heller. precis ovan, räcker med så lite för att mina ben ska vika sig. önskar en del grejer så väldigt gärna. och man får önska, även om det är en balansgång mellan det och vara tacksam för det man har.

ibland behöver man inte berätta. inte för att människor förstår ändå, utan för att de inte behöver veta just den saken just då, för det hjälper dem inte, och kanske inte dig heller, annars är ofta min anledning att det inte tas emot som jag önskar, men denna är ju väldigt mkt mer oegoistisk.

det är bara tidig augusti men redan anas hösten under de tidiga morgnarna (mellan sju och halv åtta). kände det iförrgår, igår och idag. eller så är det bara en vädersvacka, men jag tror inte det. kändes även igår kväll när vi satt ute och åt hämtmat hos ma&pa efter mormorbesöket. men det är nåt speciellt med att ändå sitta ute hos dem och umgås. invirad i en fleecefilt. och just igår imponerades jag så av marcus energi och ambitioner. fick låna hans iphone för att föreviga ballongen som plötsligt seglade upp precis ovanför taket och sen fortsatte för att landa: