skrivbordspolis utan att vara polis och annat från deckarvärlden.

vi såg ännu en beck-film i söndags; i guds namn (blev totalt fyra under ledigheten) och jag kan inte låta bli att fascineras av utredningsarbetet; när martin säger åt bodil: carl borsin, carl med c, ta fram allt du kan om honom, och med en röst som signalerar: nu. tror verkligen det vore ett jobb jag skulle gilla. inte det operativa, utan bara utredning från skrivbordet, tror det skulle passa mig utmärkt; ta fram information, både på order och vidare på eget initiativ, snabbt extrahera det som är viktigt, sortera, strukturera och organisera. framgår ju inte riktigt om hon, bodil, är polis, men jag kan tänka mig att även icke-poliser skulle göra och gör ett sånt jobb bra. en fråga jag kanske ska skicka in till leif gw persson i veckans brott. vi har redan skickat in en annan: huruvida åklagare väljer eller blir tilldelade utredningar. kan de neka utan särskild anledning (t ex av rädsla)?

kommentar ur edvard finnigans upprättelse av roslund&hellström som fick mig att le: then call the marines. en person från amerikanska ambassaden ringer till polisen för att be om hjälp då ett stort antal människor står utanför och riskerar att ta sig in i byggnaden. polisen som svarar, ewert grens, är personligen sur och besviken på en grej amerikanska myndigheter gjort och svarar därför på detta viset. såklart inte acceptabelt ur ett tjänsteperspektiv men det är tveklöst humor. en annan rolig sak ewert grens säger till sin chef i samma bok som undrar varför han anställt en person utan att ha befogenheter till det:
- så kan det gå. när man inte är snabb nog.
- du kan inte anställa hermansson. jag har en annan sökande. en kvalificerad.
- där ser man. lite sent. jag skrev på anställningsbeviset redan igår kväll. eftersom jag begrep att du skulle lägga dig i.

stod även i samma bok, vilket jag antar är sant, att läkare enligt etiska principer inte får deltaga vid en avrättning, men de är skyldiga att skaffa fram t ex gift som är nödvändigt för samma handling.