tisdag, november 13

det är en spricka i allt, det är så ljuset kommer in.

namnet på pernilla anderssons nya skiva, fast det visade sig att hon tagit det från leonard cohens anthem: there is a crack in everything. that's how the light gets in. tyckte det var snyggare på svenska, faktiskt. 

det är nåt speciellt med saknad. att det fina blir lite finare. vet att jag sagt det förut men jag tycker det är bra att ibland vara ifrån varandra. jag uppskattar så mkt mer då. att hålla handen på nytt. gosa i halsgropen som inte funnits där på ett tag. meddelanden från J som väntar på mig när jag kommer till jobbet på morgonen, som han skrivit i en annan del av världen, där folk är vakna när vi sover. sånt vardagligt som man eg inte tycker det är nåt värt med att skriva. men som den andra visst vill läsa.

vet inte om det bara är jag, men ibland kommer jag att tänka på ett speciellt djur när jag ser vissa människor. drag och likheter får mig automatiskt att associera till ett visst djur. ser ni vilket den här mannen liknar t ex? jag ser otvetydigt ett lejon.

Inga kommentarer: