torsdag, november 15

i used to have diabetes/det är ju bara att ta insulin och så är allt bra.

imorgon kommer J hem. precis som jag trodde har tiden gått jättefort sen han åkte. har lagt mig mkt senare varje kväll än när han är hemma, tiden har bara runnit iväg, utan att jag gjort så mkt särskilt. mest fastnat framför datorn. igår hittade jag massa diabetesklipp på youtube, allt från hur livet förändras till mer praktiska som hur man sätter in ett infusionsset (som förbinder insulinpumpen med kroppen). trots att jag haft diabetes så länge och så stor del av mitt liv att jag knappt minns hur det var innan känns det så speciellt att se och läsa såna här grejer. brukar jämföra lite med att det för varje kvinna (och man) känns så speciellt att vänta barn tillsammans, trots att massa andra också gjort precis samma sak. nu är ju diabetes inte lika vanligt, men ändå. tänker på den lilla flickan som var jag när jag var åtta år och livet förändrades för alltid. som mer eller mindre finns kvar i mig, blir tydligare ibland. när blodsockret strular. får mig också att tänka på mamma och pappa och vilken extra tyngd som las på deras axlar, all oro över mitt blodsocker. inte så att jag känner nån skuld på det sättet, bara en sorg för dem också. lite som jag känner för anhöriga till t ex cancerpatienter. går ju oftast inte att jämföra lidande men det är ju fruktansvärt synd om dem som är kvar också.    

det är ju bara att ta insulin och så är allt bra. kunde inte vara mer fel. och det tror jag de flesta diabetiker håller med om. att man med sjukdomen får ett annat tänk. ett tillägg till allt det andra som är livet. och även om man blir van efter ett tag är det ändå som en belastning jag mest gärna skulle slippa. hur känner jag mig nu? betyder oftast hur ligger jag i blodsocker? byte av infusionsset måste planeras så det inte blir för nära nån aktivitet om det skulle visa sig att det nya inte fungerar (=högt blodsocker, obehag och byte igen) och kan inte heller göras för nära läggning om man inte vill vara uppe halva natten. i used to have diabetes (lite som i have a dream). en mamma uttryckte en önskan om att hennes dotter en gång skulle få säga så. det har jag slutat hoppas på för länge sen. men som jag skrivit förut gör det mig inte arg längre. 

Inga kommentarer: