dal.

maria frågade hur det kändes idag. inte många som blir förlåtna med den frågan men hon är en ;-) tycker det går lite i vågor, men just nu nere; jag tycker synd om mig själv, om jag ska var ärlig. var nära att börja gråta på jobbet idag. sån där gråt som ibland behövs, för att må bättre efteråt. grät nu ist. mer än lite, och ännu lite mer när jag kollade på en liten filmsnutt maria skickat på sina döttrar som skrattade. och det var ju också ett tecken på att den behövdes. många jobbiga tankar om framtiden och saker som måste göras. att jag inte har energi/ork/vilja. som man borde ha.