if looks could kill you would be a weapon of mass destruction.

det är läskigt att vara själv med honom, för att hon är rädd att det ska bli stelt, att hon ska säga nåt fel, ointressant. han är så himla snygg och charmig, hon känner sig så attraherad av honom att det är läskigt. såna fantastiska ögon och ett sånt slående leende som går rakt in i hennes hjärta. hon vågar knappt titta på hans händer. men det är inte kärlek, hon tror inte ens det skulle kunna bli det, den här attraktionen är nåt annat. eller? varför tror hon att hon med sin begränsade erfarenhet skulle kunna veta sånt? får henne att tänka på en låtrad: i wonder if i ever cross your mind? 

hur många gånger i livet har hon tänkt på människor och undrat om det existerat en tanke i motsatt riktning också?