

Ord och bilder valda/tagna av en alldeles ovanlig människa. En tjej född en varm augustidag 1981. Som en tid därefter fick namnet Lina. Tidigt infann sig en förkärlek för ord.
lång men bra dag igår. åkte först till järna och lillebror N:s skola där de hade lite uppträdande, lunch och sen avtackning av avgångseleverna. N har nu avslutat sin tid där och bor nu i en egen lägenhet i ett gruppboende i spånga. som vanligt svårt att veta vad som rör sig bakom hans pannben men han var väldigt med och var uppe ovanligt länge så jag tror han var nöjd.
verkligen tryckande varmt idag, så att värmen som egentligen är nåt abstrakt blir konkret. det är först nu såhär på kvällen det börjar bli behagligt att vistas utomhus. vi har gått en runda till och på stora essingen men de flesta vägar för att komma ned till vattnet var privata. faktiskt tror jag inte jag sett så många privat område-skyltar förut. till och med ett till synes vanligt bostadsområde med lägenhetshus var staketomgärdad och smyckat med såna skyltar. vad ska man tro? 



lördag var åka båt från slussen till djurgården och bli blöt om fötterna, kolla på götheborg och lite andra båtar och annat marint, gå ganska långt eftersom bussarna slutade gå när somliga sprang ganska långt i värmen och skratta ovanligt mycket när bror M och hans sambo P var över på middag hos oss.
hitta en plats med lagom kombination av sol, skugga och vind. ligga för nära vattnet så att vågorna efter stora båtar skvätter upp på smalbenen när man ligger på mage och läser (nästan klar med hallonbäcken av lina forss (citat nedan)). uppskatta kepsens funktion! mot kvällen grilla korv och majskolvar på berget utanför. ta på sig tröja och heltäckande skor när solfrossan sätter in. se ljuset i allt annat än källan för den är för stark. cykla på cykeln med flest växlar utan kedjeskydd i shorts och ha med sig en isvattenflaska.
äta: (köpta) pannkakor med glass, grädde och äppelmos.allt väckte känslor inom mig. en hund som följde efter en främling. det fick mig att känna så starkt. en kalender som visade fel månad. den kunde ha fått mig att gråta. den gjorde det. där röken från en skorsten tog slut. jag ägnade mitt liv åt att lära mig att känna mindre.
varje dag kände jag mindre.
är det att bli gammal?
eller är det nåt värre?
man kan inte skydda sig från sorg utan att skydda sig från lycka.
extremt otroligt många gånger under läsningen, mest på tunnelbanan och bussen och tvärbanan, tänker jag att det här var citatvärt. långa stycken och korta fraser men jag hittar inte tillbaka till ställena och de är som sagt för många. boken handlar om oskar, en brådmogen pojke som förlorat sin pappa den 9:e september 2001. med nalle puh-aktig självklarhet ifrågasätter han världen och dess innehåll under jakten på ett lås som passar en nyckel hans pappa ägde. läs.
ikväll åt jag middag med farmor på restaurang 1900, jag gillade inredningen, formen på lamporna, färgerna, kompositionen, om man nu kan säga så, om att skapa en helhet i ett (flera) rum. menyn var lite speciell; jag åt revbensspjäll med nån kålröra och jordärtkockspuré och farmor gös. i juni fyller hon 84 år, vilket känns ganska absurt för hon känns nästan precis som alltid. som när vi var på mallorca tillsammans, jag, hon och mamma, för tretton (ja, shit, det har verkligen gått tretton) år sen och som när en av de bästa sakerna jag visste var att träffa henne och kusin A. sen hände massa saker som gjorde att vi inte umgicks så längre, men det var nog mest jag som fick en förändrad inställning och syn och gjorde nåt åt en orättvisa som tärde så på känsliga mig. även om hon känns nästan precis samma kommer det som finns mellan oss aldrig att riktigt bli sig likt igen. bara att sitta här och tänka och skriva om det gör mig tårögd och grejen är att det hela egentligen kanske inte anses så himla stort, men för mig var det stort i den bemärkelsen att jag påverkades högst avsevärt. det är svårt att beskriva år av händelser, skeenden, repliker och subtila handlingar som kedjar i varandra, påverkar flera människor och deras relationer med varandra på ett destruktivt sätt. kort: att behandla sina barn och deras familjer väldigt olika, att alltid favorisera dottern framför sonen, så till den grad att inte ens alla inblandade ser det själva. det tog ett tag, men nu kan vi umgås på ett annat sätt som jag kan uppskatta. jag tror det handlar om distanstagande; jag utsätter mig inte för nåt som leder till att jag blir så sårad som jag blev då. och kanske, men bara kanske, kan jag ställa mig lite mer vid sidan av och inte påverkas så mycket av det.
jag kan berätta för farmor.
jag får mycket plats.
jag är inte rädd för att ta plats i umgänget med henne.
jag behöver inte fundera på om det jag tänker säga uppfattas som onödigt pladder.
och på motsvarande sätt berättar hon för mig. om allt mellan himmel och jord.
i torsdag efter jobbet åkte vi pendel- tågs- seight- seeing och sen buss till södertälje för att hälsa på H&S och deras lilla A som nyligen fyllt ett. i fredags när vi skulle på middag hos E&K åkte jag pendeltåg igen för att det är lite äventyrligt utflyktigt att åka till en station man sällan besöker och sen ta sig därifrån med hjälp av karta. ikeabesök igår för inköp av ramar (blivit varse hur dyrt det är att framkalla och rama in förstoringar; tre 50*70 kort med ram går på över 800 kronor), tunnare täcke samt jakt efter nån slags större dörrmatta som vi inte hittade. sen vidare till D som bjudit in lite folk för trevligt umgänge. idag fix och plock med tvätt och lite annat, har hållt på sen jag gick upp tills nu, så det var behövligt med en sån dag. annars precis avslutat lunchmiddagen som bestod av god stjälksellerisoppa med grädde och bacon- och parmesantopping.