när jag står och väntar på tunnelbanan på väg till stadsteatern kommer ett tåg i motsatt riktning och på en av vagnarna står det kay (alla har ju namn). just med y. precis som min farfar stavade, även om han aldrig hann vara nån farfar för mig. och trots allt jag hört om honom, eller kanske just därför, funderar jag över hur det skulle varit om han levt. kay.
jag reflekterar över att en man som frågar efter pengar till natthärbärge och mat har snow joggers på sig. svarta. jag minns mina på lågstadiet. ljuslila. varma. tänker att det är bra att han har varma skor iaf. överväger för första gången nånsin att faktiskt ge honom pengar, men avstår.
när jag och V sen sitter och ser bröderna lejonhjärta tänker jag att jag vill se filmen igen. den är läskigare. och jag minns scenen när skorpan slänger sig i famnen på en främmande man och ber honom säga att han är hans farfar, för att rädda hans liv. känslosamt. sångerna och musiken i pjäsen försöker som vanligt lirka fram tårar ur mina ögon, men idag kommer inga. jag tänker bara, för x:e gången i ordningen, på att musik förstärker och lyfter mycket till ytan.
i min högra arm har jag träningsvärk efter badmintonspelet igår. efter brunchen på djurgårdsbrunn fick vi skjuts hem i M:s nya merca som jag önskat och det var extra skönt med tanke på temperaturen ute. P&M kom ju med idén att vi under våren ska utföra sporter tillsammans hela familjen och denna gång var det mamma&pappa som ordnat. nästa gång är det vår tur att bestämma aktivitet. funderar på biljard, innebandy eller nåt udda jympapass...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar