cyklade till mormor (som faktiskt är 79 år nu, jag tror ju jämnt hon är typ 72 :-)) efter jobbet i tisdags. vi pratade konstant i två timmar om både mig och henne, jobb och sjukdom och ork. blev en lång dag med extra cykling, dels till jobbet eftersom jag cyklade via trafikverket vid centralen för att ta kortet till körkortsförnyelsen och sen till och från henne, visserligen bor hon ju i solna men ändå. det konstiga var att jag kände mig inte så trött som jag trodde jag skulle vara när jag kom hem på kvällen, och det var skönt. jag plockade lite och satt uppe och läste lokaltidningen och vi la oss inte förrän efter halv elva, vilket är sent för att vara oss. men det känns som om det går åt rätt håll, sakta, men att vi orkar vara uppe lite längre.
ikväll åt vi middag med mams&paps på gröna dalen här i gröndal. blev inte så sent och det kändes precis så där lagom. ibland kan jag tycka att det räcker med att ses ett par timmar när vi träffar folk (inte min familj dock för med dem känner jag ytterst sällan så), har en viss tendens att tröttna fortare än de flesta, eller så här: åter igen gillar jag inte att man måste stanna/umgås ett visst antal timmar för att det förväntas. om man är nöjd efter kortare tid är det ok med det då, är min åsikt. självklart beror det på situation men det är det tvungna/förväntade jag värjer mig emot, att man känner att man vill gå men måste stanna lite till.
nu känner jag hur tröttheten kommer över mig...fortfarande mycket på jobbet, vilket också skapar trötthet och stress. har inte koll på alla olika saker än så länge (långtifrån), planering och utförande och hur lång tid saker kan tänkas ta, när man kan säga ifrån/diskutera över nåt...är ju faktiskt första gången jag byter jobb och därför är det en extra ovan situation.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar