hur annorlunda är jag? egentligen.

det jobbiga för en diabetiker är inte att ta sprutor. det är att hela tiden tänka ut vad som kommer att hända som påverkar blodsockret. diabetes tar aldrig semester. 

(citat från olle korsgren, läkare och forskare)

fick en artikel av en kollega idag, från en bilaga från svenska läkaresällskapet som följde med dn häromdagen. gillar när folk som inte har diabetes förstår vad det handlar om. för det är verkligen så, att även om man levt med sjukdomen hela livet, så blir det inte rutin.

precis som godis som ger mersmak är boken stenhjärtat av katarina wennstam. lyssnar just nu och vill bara fortsätta. vet att jag berömt wennstam tidigare men den är så himla bra, prickar verkligen mina kriterier för en bra bok, eller snarare en förmåga att fascinera med karaktärerna, för den röda tråden i historien, shaken baby syndrome, berör mig faktiskt inte så mkt. men det övriga lapar jag i mig.

ofta när jag läser böcker, påhittade historier, likställer jag de positiva sakerna med vad som händer andra. riktiga människor, irl. men inte mig. det är mest saker som rör bekräftelse, att bli omtyckt och sedd på olika lite större sätt (även om det ganska ofta medför olika typer av dilemman också). kan man ens leva utan att söka bekräftelse? hör ju ibland på riktigt om att det också verkligen hänt, men upplever alltså att jag aldrig får/råkar ut för nåt sånt, fast jag drömmer. således blir det på samma gång suktande och sorgligt att läsa om dessa människor, eftersom de får nåt som inte jag. kan ju till viss del bero på att jag inte gör tillräckligt mkt heller. men jag anser ändå att det finns en viss del som är att få.

orginalernas orginal.

vi var borta hela dagen igår; först handling i bromma blocks, sen åkte vi mot barkarby och skälby och gick en promenad i villaområdet farmor bodde i tidigare innan vi gick hem till henne, som nu ju är en fin trerumslägenhet i barkarby. glädjen i det umgänget, och hennes över att vi kommer som blir min. när det bara är jag, J och hon också, finns liksom mer utrymme och inget annat jag hellre deltar i just då.

hon tog som vanligt fram lite gamla böcker från förr, bl a från viken där hon växte upp och en man med det fina efternamnet äppler dök upp. (jag är ju en sucker för snygga efternamn :-)) sven äppler var tydligen ett unikum i byn, och han som skrivit boken gjorde det på ett väldigt kul sätt, kallade bl a sven äppler för orginalernas orginal. fanns även bilder på den butik farmors mamma olga arbetade i. de sålde sybehörsgrejer men på skylten stod kortvaru nånting, ett ord vi fick slå upp, och det betydde ungefär saker som säljs styckvis. är ju rätt intresserad av förnamn också och sist farmor var här frågade jag om monogrammet vå som står på en jättestor vit duk jag ärvt från henne och det visade sig stå för viola kornelia åkerman, farmors faster. även hon och hennes man alfred återfanns i boken, de hade en speceriaffär där. ett annat kul namn är också gatan där farmor växte upp: niagaravägen. precis som man kan misstänka är den döpt efter ett litet vattenfall som finns i närheten. 

hittade dessa nya chokladbitar på ica i liljeholmen idag, dagens mål på promenaden som blev av senare än tänkt, och inte alls med så mkt sol jag trodde efter att ha sett prognosen tidigare. har verkligen varit grått och mörkt den senaste tiden, kanske läge att ta en lunchprommis nån dag. 
iaf, jag gillar ju som bekant nya produkter och dessa kommer från the grown up chocholate company i england.

jag är stark, jag vågar vara ledsen och svag, och det ser jag som en styrka.

malin wollin-citat. jag gillar henne, hon verkar vettig. funderade över det ordet och kom fram till att det måste betyda: nån som har liknande värderingar som en själv.

apropå citat hittade jag också detta roliga (och tänkvärda) av johan rheborg: 
folk gillar denniskorv också, men det betyder inte att den är bra.

är så less på mitt hår - för risigt, för mörkt/fel färg; vill att det ska vara mer blont av sig själv, för tunnt - så bestämde mig för klippning idag. ser alltid mkt fräschare ut när det inte är så långt. ständigt det där dilemmat mellan att ha lite kortare men vill eg inte ha page. såg igår en frisyr jag gillade, typ lite, lite kortare än page men har varit med om förut att en frisyr inte blir samma på mig som på den jag såg den på. sen tycker jag det är så jobbigt att förklara för den som ska klippa också, för att jag tänker att mitt hår är fult och typ inte är nån idé att fixa överhuvudtaget. har alltid ogillat det där att andra ska fokusera på mitt utseende, en osäkerhet, att jag är mkt fulare än alla andra. inser ju till viss del att det bara är i mina tankar det är så, och att jag bara ser det negativa, men likväl är det jobbigt.

har varit så osugen på mat på sistone; bara kolhydrater som gillas i form av mackor och kex (och godis) och det är ju inte så nyttigt. kan liksom inte ens komma på nån maträtt jag skulle vilja ha förutom lasagne och köttfärssås, som ju alltid funkar. nu veckans brott nära J, fast inte liggandes på för då kommer jag somna.

tema: nåt med lakrits.

uppifrån och ned: minihallonlakritsdöskalle, saltfisk och hallonyezz.

det som är vackert, det som går utanför alla gränser. det som uppslukar allt.

fick i torsdags reda på att pappa utöver prostatacancern också har kronisk leukemi! hur stor är sannolikheten att få två cancerdiagnoser nästan samtidigt? man tycker liksom att det räcker mer än väl med en. upptäcktes att han inte hade normala vita blodkroppar-värden alldeles innan prostataoperationen och när han var på hematologen i veckan kunde de säga att det var nån form av kronisk leukemi men de måste ta benmärgsprov för att bli säkra på vilken typ. vanligast är att man får kronisk leukemi i 70-årsåldern och att man sen kan leva med det rätt många år, ofta med en del behandling, som blivit bättre med tiden och innehåller fler alternativ till cellgifter, såsom antikroppar eller tyrosinkinasinhibitorer. han kommer inte få nån behandling så länge han inte har några symptom, vilket tydligen också är rätt vanligt, att man upptäcker detta av en slump, alltså, inte att man söker för det.

annars är det förkylt hos mig. igen. har varit väldigt mkt av den varan denna höst. imorgon ska vi på mig äger ingen-filmen. J fick nåt erbjudande via ett pensionsbolag. och jag har en idé om att vi ska köpa med oss dumplings och edamamebönor f beijing 8 i hornstull på hemvägen. har tänkt äta deras dumplings länge men det har inte blivit av. vi passerade idag när vi tog en promenad till skinnarviksparken. 10 grader och lite sol - 16 november! handling på hemvägen, eftermiddagsvila och sen gjorde jag en köttfärslimpa, med riven morot och lök i, i lergrytan i ugnen. hittade högrevsfärs och köpte mandelpotatis till. plus stekt brysselkål och broccoli och gräddsås (färdig på burk :-)).

if looks could kill you would be a weapon of mass destruction.

det är läskigt att vara själv med honom, för att hon är rädd att det ska bli stelt, att hon ska säga nåt fel, ointressant. han är så himla snygg och charmig, hon känner sig så attraherad av honom att det är läskigt. såna fantastiska ögon och ett sånt slående leende som går rakt in i hennes hjärta. hon vågar knappt titta på hans händer. men det är inte kärlek, hon tror inte ens det skulle kunna bli det, den här attraktionen är nåt annat. eller? varför tror hon att hon med sin begränsade erfarenhet skulle kunna veta sånt? får henne att tänka på en låtrad: i wonder if i ever cross your mind? 

hur många gånger i livet har hon tänkt på människor och undrat om det existerat en tanke i motsatt riktning också?

carnitas.

 köttet med kryddor (bl a oregano, som var lite otippat, tyckte jag)

 plus soja och pressad apelsin och lime=marinaden färdig

 kokning med coca cola

hittade det här receptet från jonas crambys texmex-bok. påminner lite om pulled pork men är fläskkarré i bitar kokt i massa kryddor och coca cola (plus att jag la i skuren lök och riven morot oxå). eftersom fläskkarré är min favvostyckdel tyckte jag detta lät intressant och testade i helgen. påminde om pulled pork men fick en lite gegiggare och saftigare konsistens.

i was born to.

no, i'm not asking much of you.

ovanligt lite ord här just nu. veckorna går fort. är repetetiva, fast jag gillar det. som om allt redan är sagt/sägs snyggare av andra.

igårkväll åt jag middag med maria i hornstull. gick hela hornsgatan från slussen och lyssnade på first aid kits fina the lion's roar som fick mig att känna mig som i en film, iofs mkt musik som framkallar den känslan :-) sen prat om livet, kanske mest om sånt som kunde varit bättre. inga svar och inget nytt men oftast är det ju sånt som diskuteras och lyfts fram, behöver ventileras, inte bara mellan nära vänner utan även på fikarasten på jobbet t ex.  

sitter fortfarande i morgonrock fast klockan är över ett. har kollat bloggar och ätit godis. en sån för mig behövd dag. tänkte eg träna men låg högt imorse och nu är jag trött. imorgon blir det kista hela dagen, ska bli kul! marcus&petra kommer också, jag har inte sett rafael på två månader!

persimon.

fick smaka på persimon av en kollega förra veckan och tyckte om det. trodde det var en sharonfrukt som jag inte gillar, men denna var lite mer som melon i smaken. verkar vara nån slags säsong för denna frukt nu för jag har sett den rätt billigt, 3 för 12:-, på flera ställen. den fick ingå i dagens fruktskål-som jag inte gör varje dag. fast sen jag började på nya jobbet äter jag frukt nästan varje dag på eftermiddagsrasten, till följd av mindre nötter och godis på arbetstid pga av att jag nästan uteslutande jobbar på labb ist för mkt skrivbordstid. 

tycker james blunts nya låt växer ju mer jag hör den. precis som david gray har han ett spec signum i sin röst som berör mig. minns första gången jag hörde goodbye my lover, hans andra hitlåt efter you're are beautiful, det var precis när smartphones börjat komma och jag såg videon på marcus, som hade en rätt tidigt, under en biltur. det var en mörk regnig kväll ungefär samma årstid som nu. marissa (mischa barton) från oc var med i videon, minns jag, och jag berördes så av henne, som jag så ofta gör av vackra människor.

gladare än på länge. tas tacksamt emot.

såg nu att det var lite halloween över denna :-) J fick den av mamma när han fyllde år förra veckan och nu har rötterna kommit. en hyacint ska det bli av det som nu ser ut som en rödlök.

min väska fastnade också på bild; blev så bra, fina, glada färger, liksom :-)

things just don't grow if you don't bless them with your patience.

emmylou med first aid kit. vet att den är gammal men fascineras så av den först nu. en låt som har det där starka medryckande som gör att den passar på både bröllop och begravning, tycker jag. lyssnade även på deras sommarprat från förra året och fick tårar i ögonen flera gånger både av musiken och vad de berättade. eller kombinationen, som det brukar vara (plus att jag kände mig extra känslig). åkte samtidigt förbi båten seagas från aga som precis tankat viking grace med biogas vid stadsgårdskajen. tankar på pappa, min pappa (han har haft rätt mkt att göra med den båten) som också skulle gilla den här musiken. skickade länk till honom. och tänkte, inte för första gången, att mina tankar går lite som om en människa redan vore död. och det ligger inget negativt i det. 
bara kärlek.

och frukt- och gröntskörden från adriatiska havet/dalmatien (landskapet där zadar ligger).

granatäpplen

 vindruvor

 oliver-trodde först det var plommon :-) och nedan nån citrusfrukt

 

 

 banan

i torsdags kväll när J fyllde år var både hans och mina föräldrar, niklas, farmor och erica&klas här på trevlig middag. gillar när medlemmar från bådas familjer kommer. imorgon lunchmiddag i pershagen hos Js föräldrar då anna är nere med killarna höstlovsveckan. håller på med en slags marockansk köttfärs som står på spisen nu, med couscous och morötter med mynta i ugn som tillbehör. tänkte gå en prommis och göra lite inköp. J ska till pershagen en sväng idag också.

mer zadar-bilder/inte sur men uttråkad.

 vy mot nyaste delen av staden

we welcome your dog. kom att tänka på den frasen (som hotellet vi bodde på i new york stoltserade med) när jag såg detta utanför en stor mataffär.

ett badrum jag absolut skulle kunna tänka mig hemma. fast just det handfatet skulle jag nog inte välja.

 en liten ö vi la till på med färjan vi tog till ön ugljan-denna påminde lite om miljön i iseosjön i norra italien, tyckte jag.

 vyer från färjan ut från zadar 

apropå rubriken. J frågade mig om jag var sur vid ett tillfälle nu i zadar men jag var helt enkelt uttråkad just där och då. två olika saker. det kan jag bli om jag måste umgås med vissa (nog rätt många) människor en längre/för lång tid. människor som jag inte känner mig bekväm med, som inte tar emot det jag säger på det sätt jag önskar, som inte kan argumentera, resonera eller ta kritik, som bara berättar saker/tar plats utan att känna efter om mottagaren är intresserad, som sopar under mattan, som kommer för nära fast jag inte vill släppa in just de (man måste ju förtjäna sånt), som jag inte kan vara bekvämt tyst med. 

jag blir nog rätt lätt uttråkad. mer på senare år, en följd av insikten att tiden är så begränsad? att jag vill fylla den med sånt som känns meningsfullt för mig. fast det är lite dubbelt det där, för eg kan rätt mkt intressera mig, kanske under en begränsad tid? och med rätt människor.  

zadar.

vi gick upp i det högra tornet (biljetten på bilden under) och utsikten däruppifrån var helt klart värd alla trapporna :-)

 utsikten från hotellbalkongen

utsikten från tornet

zadar var en liten (inte så liten i den bemärkelsen, 70 000 invånare, men själva stadskärnan var liten) men rätt sevärd stad, spec den äldre delen som låg som en landtunga/halvö ut i vattnet. kändes lagom att vara där i tre dagar, hade liksom sett det som fanns att se i staden och då hade vi även tagit en färjetur ut till en närliggande ö en dag. sen kunde man ju besöka nån av de närliggande nationalparkerna, men det gjorde inte vi. såg ingen strand men tror det fanns längre ut från stan.

maten var väl sådär, lite stabbig, liksom, om man inte tog grillat som isf inte var nåt spec, förutom när vi åt på en finare restaurang, fosa, sista dagen. hade läst tips om den, mkt dyrare än de andra, med förrätter från knappt 150 kr, men klart värt det; åt bl a en supergod fiskcarpaccio med citronemulsion och kaviar.

höstweekend i kroatien.

i onsdags kväll flög vi, Js föräldrar och erica&klas till hamnstaden zadar i kroatien för tre dagar på lite sydligare breddgrader (kom hem i natt). inget direkt känt resmål; jag hittade det faktiskt i svensk damtidning som hade ett reportage om kungaparets stadsbesök i kroatien då de bl a besökte just zadar och jag tyckte det verkade sevärt. hade ju aldrig varit i kroatien innan och gillar som bekant lite ovanligare resmål dit inte alla andra åker. fint nytt litet hotell med balkong en bit från staden, men inga problem för mig och J som gärna går, de andra tog taxi ett par ggr. den fina bilden (googlad) föreställer zadar från ovan och får illustrera så länge (tills jag kollat igenom och valt bland fotona). vädret var som svensk försommar ungefär, runt 20 grader på dagarna men kallare på kvällarna, så att man behövde kofta och eg långbyxor, fast det hade jag inte med mig :-) 

fråga man inte hör i örnsköldsvik.

varför var den så billig? 
på bussen imorse överhörde jag ett samtal om en budgivning som startat på 800 000 kr. underförstått; vad var det för fel på den? annan rolig grej jag hörde om på radion var sm i sten, sax och påse. tror inte det var ett skämt fast man lätt kan tro det. orkar inte ens googla :-)

bra hitlåt just nu: on our way med the royal concept. mkt go och coldplay i den.

det är min historia.

ibland tänker jag mig det som definierar en människa som alla lager i en ros. 

allt jag varit med om, alla erfarenheter, händelser, situationer, så mkt känslor och flera tusen stunder vävs ihop till tunna fina lager i hjärnan. det är så magiskt (och ibland sorgligt) att allt lagras och (kan) tas fram. hos mig sker det ganska ofta, utan synbar anledning kan ett minne dyka upp, vilket ofta får mig att söka efter flera kring samma tema/period. 

vilken höst vi haft och har-vädermässigt.

vilket härligt solsken det varit idag! jag funderade på om jag skulle ta strumpbyxor till kjolen eller inte när vi gick på prommis på förmiddagen och gjorde rätt i att köra utan. fantastiskt vilket väder vi haft denna höst. känns som att den riktiga hösten nästan hoppats över och att det kommer bli vinter direkt sen.

köpte blommor idag-hortensia och vita rosor som blev en fin kombo.

och så dagens mat: fläskytterfile med örttäcke, potatismos med grädde och riven västerbottenost vi hade kvar lite av i frysen. spec moset blev supergott-inte gjort på hur länge som helst. för ett tag sen gjorde J rotsellerimos, också med lite grädde i och vin-blev också väldigt gott.

nu blire vila på J i soffan. kanske veckans avsnitt av ensam mamma söker (som jag iofs tyckt varit mindre intressant än vanligt i år) eller plus.

världens dyraste kött.

två citat ur jag tjänar inte av jenny åkervall:

nu har vi wagyu-världens dyraste kött. angela kastade en frågande blick på reklamskylten som stod utställd i snöslasket utanför hennes lokala matvaruaffär. den var bara i vasastan som man kunde locka kunder med en sådan slogan. 

hon såg själv hur vänner och bekanta vrängde ut och in på sig själva för att gå sina barns nyckfulla önskemål till mötes. upphöjde dem. gjorde barnen till livsluft och medelpunkt i tillvaron. utan att se att det blev för tungt för barnen att förkroppsliga meningen med livet.

jag har funderat på om barn är livets mening. men aldrig ur den synvinkeln att det skulle kunna vara jobbigt för barnen. intressant.