Strålande vackert solskensväder i Stockholm idag. Ypperligt tillfälle att ta vägen om Norra begravningsplatsen och ta de där bilderna jag så länge tänkt. Kom på idag att vägen, Solna kyrkväg, som går som en fåra mellan Norra begravningsplatsen och Solna kyrkogård, faktiskt är en av mina favoriter i Stockholm, ja, eller Solna då om man ska vara helt korrekt i det här fallet. Som så ofta går det inte förklara, det är bara en känsla man har, men det är väl någon synergieffekt med hur träden ser ut i förhållande till vägen, staketen och hur ljuset faller in, det är ofta speciellt på den vägen.
Slogs av en väldigt fridfull känsla när jag gick där på kyrkogården imorse, i princip alldeles själv. Några arborister höll på att fixa med träd och ett begravningsfölje såg jag, men annars ingen. Mitt förhållande till kyrkogårdar är än så länge barnsligt obekymrat, och jag tror, men kan såklart inte veta, att det så kommer förbli.
3 kommentarer:
På kyrkogårdar känner jag mig alltid väldigt ensam. Fysiskt, den sista vilan, alldeles ensam utan trygghet från någon. Inte ens förmögen att försöka försvara sig själv. Eller så handlar det mer om själen, fast i så fall vad är kyrkogårdens roll, en plats att tänka på de döda?
Hmm, ja, det de flesta tänker på som kyrkogårdens roll är väl just det, men i det du säger ligger också min åsikt: att de dödas själar finns kvar överallt och därför har just kyrkogården ingen speciell betydelse för mig. Ännu.
http://eekshop.com
A cultivated pearl is always made by the deliberate insertion relating to a foreign substance,most of the time another small concerning covering,for additional details on the oyster and then nurturing a resource box too an all in one number to do with many many years to the point where an all in one pearl is usually that made.
Skicka en kommentar