ord som möblerar sig själva

Jag har ingen aning om vad jag drömde inatt, men när jag vaknade hade jag några formulerade tankar längst fram i medvetandet:

Önskelistor ändrar form, byter skepnad, med åren. Men kan man någonsin få det man helst av allt vill ha?

Jag saknar något. Någon. Några.

Dessutom en tanke, en känsla som sa ungefär så här:

behöver dig mer än
farligt
det finaste är att
vem sa det? först
något som inte kan köpas för pengar
trygghet
tar min hand
ser mig
saknar mig
tänker dig
får mig att stråla som den du är

Det är lite häftigt när orden möblerar sig själva. Det händer oftast när jag skriver, men ibland även när jag pratar...sa jag nyss sådär? :-)