jag rekommenderar dig att googla (och annat, sprudlande).

som en smäll rakt över ansiktet när hon frågar om nåt. som om hon inte visste att den möjligheten fanns. som att han inte vill dela med sig. hon lägger repliken på minnet att använda tillbaka vid passande tillfälle. är det fel att tillbakastudsa nåt man själv störde sig på? han säger alltid annars att man ska göra så, men när hon gör det faller det honom sällan i smaken.

spårvagnen till/från djurgården tutar när hon går över ett obevakat övergångsställe så att den får bromsa in. gäller inte samma regler för den som för bilar? och de nya bussarna med utstickande lampor längst bak är en hårsmån från att slå mot hennes smalben när bussen svänger ut från trottoaren på karlbergsvägen. vad är vitsen med att de sticker ut?

att spara en videokamera som gått sönder för tio år sen. få ändan ur. göra nåt. hon hatar ordet "sen" (sedan), mer än vad som är sunt för henne själv, för allt behöver inte göras nu men det finns gränser. släng eller lämna in för lagning/få det lilla inspelade räddat. eller att spara en nyckel till en cykel som blev stulen för åtta år sen. den kan ju komma tillbaka.

folk som sitter framför tv:n när man kommer på anmält besök. som inte kommer och hälsar när man kommer. hon kommer aldrig konkurrera med en tv om en människas uppmärksamhet. då får det vara. och självklart tolkas det som att personen i fråga inte är så särskilt intresserad av henne. går inte att tolka på annat sätt om man gör den prioriteringen, anser hon, så kom inte och var förvånad sen varför hon inte vill besöka dig så gärna. samma sak där: hur skulle du tänka/tycka om hon gjorde så när du kom hem till henne? verkar inte ens som att alla människor har ställt sig själv den frågan. hon förundras ofta över hur lite självinsikt en del människor har. och för den delen, hur lågt vissa kan sjunka i en diskussion; även om hon känner frustration över andras barnslighet; att inte kunna stanna kvar och föra ett seriöst samtal utan pajkastning, finner hon märkligt nog också en liten tröst i överlägsenheten i att hon kan bete sig vuxet, det är inte henne det är fel på, det är inte för mkt begärt av en vuxen människa. hon har kommit längre, det känns bra att hon kan tänka så trots att det inte hjälper när hon ska komma framåt med andra som fortfarande inte jobbat med sig själva eller ens insett att de borde, för insikten är ju liksom det första steget.

så snabb i tanke och fattningsförmåga, en enerverande otålighet, ibland både för sig själv och andra. kommer det sig av att vissa saker tar tid så att de som kan gå snabbt liksom måste kompensera det andra, det som kräver eftertanke, analys och funderande? en rädsla att inte slösa med den dyrbara tiden, för det är den, känslan av att kunna använda den bättre. säkert är det också tristessen, hon vill verkligen inte lägga sitt liv på tråk när det finns annat som är intressant och som hon hellre vill.

ord som gör att hon stannar upp och läser om i odjuret av roslund&hellström: "de yngsta var de som hade längst kvar, som fortfarande trodde på att det fanns möjlighet till förändring, de hade haft minst att göra med tiden som tog liv och kraft i utbyte mot erfarenhet och anpassning." eg om de som börjar jobba på ett fängelse men på nåt sätt tycker hon det passar in även om livet, spec det sista: i utbyte mot erfarenhet och anpassning. är det vad livet handlar om? anpassning låter som att ge, men erfarenhet kan inte klassas som att få, som då skulle väga upp, för även erfarenhet kräver att man ger för att den ska flytta in hos en. men så tänker hon att det är ju andras anpassning som blir en gåva till henne, och då går ekvationen ihop.