tomatiserad hummerfond.

(en viss röd nyans i klass med värmeljus/kranium/pingisboll som vitfärgsnyanser).

igårkväll var jag med maria och såg ljust&fräscht-showen med fredrik lindström och henrik schyffert på cirkus (rubriken är ett citat från föreställningen). var precis lika klockrena och mittiprick-iakktagelser som i deras bok med samma namn (vitfärgsnyanserna är tagna därifrån), av hur folk beter sig och varför. dock var den utbyggd och inte alls en kopia av boken, vilket jag förväntat mig, och det var bra, kändes mer som en stå-upp-show (eller vad det heter på svenska) med även andra inslag än inredning. uppskattar speciellt att de pratar så snabbt, kan ju störa mig på människor som pratar långsamt, spec om jag troligen vet vad de ska säga. vet att det är en dålig sida som ligger hos mig att förändra, inte andra människors fel att jag ibland är så otålig, men likväl störs jag, gäller inte bara prat utan allt annat långsamt också, t ex paketöppning eller att folk inte kan göra två saker samtidigt. tänkte på det när jag kollade på nåt tv-program för ett tag sen, nån gäst lagade mat samtidigt som han/hon blev intervjuad men personen kunde inte prata medan den skar. handlar kanske också om att jag lätt blir uttråkad, eller i det fallet även tittarna, vem vill kolla på två personer som tysta lagar mat?

som den ordfetisch jag är (säger man så? eller har?) fascinerades jag också av fredriks och henriks säkra ordval och illustrerande och beskrivande och intressanta (viktigt för inget de sa var utfyllnad, kändes det som) exempel av saker, verkar så spontant när de pratar men är säkert mer genomtänkt än det verkar.

en annan grej jag funderat på som eg inte har så mkt med deras show att göra men ändå: jag har märkt en förändring i mitt eget synsätt; förut var jag mer emot detta att lägga stort fokus på inredning och fina/de rätta prylar/na. jag ansåg att man kunde/skulle vara lycklig utan det, men mer och mer kan jag förstå de som lägger mkt tid och pengar på hemmet och tycka att det faktiskt spelar en rätt stor roll för hur tillfreds man känner sig med tillvaron om man har det fint hemma, och att det faktiskt i viss mån (inte helt, såklart) kan ersätta annat man saknar i livet. till viss del är det kanske en smaksak men jag gillar nytt, modernt och ljust (&fräscht) som det blir med mkt vitt och mkt undanplockat. sen finns det såklart en hårfin gräns gällande hur mkt man gör om/gör fint för sin egen skull eller för andras för att det ska vara sunt.