onsdag, februari 1

om du letar efter nån som går att ändra på.

hon minns att hon pratade med sin bror om detta om barn för ett tag sen. hon vet inte, såklart, men hon tror att det är vanligare att tjejer kanske tänker igenom mer vad det troligen kommer innebära, hur saker kanske kan förändras och påverkas i relationen. hon frågade iaf om han tänkt på det och han sa att han inte förstod vad hon menade. slog henne först att det var typiskt killigt men sen tänkte hon att det kanske är hon som som vanligt överdriver och vill ha kontroll. tänker om det är så att hon alltid måste kunna ångra sig, känner eg inte så men just det är ju ett stort beslut som inte går att ångra (inte för att det är aktuellt men hon funderar ändå). hon tror iofs att talesättet syftar på att man inte ångrar barnet men att man kan sörja det som försvann iom det. en rädsla. främst brist på bevis som tryggar. övertramp vad gäller den fina linjen att kunna förändras och att vilja ändra på den andra, som person, för det är inte samma sak. för att man är så himla osäker i sig själv, men istället formar det till en yxa som i vissa situationer hugger ned den andras självförtroende.

ett besked som innebär simultan glädje och sorgsenhet och vemod. över att inte hon, kanske. har. men samtidigt lite igen: tron om ett grönare gräs där hon inte är. men på samma gång känner hon inte att det bara är det. så svåra tankar. det hon har mot det hon kan slippa och få/skaffa. en önskan om närhet, en öppenhet, en samhet. såsom hon vill. så att tårar rinner när melissa horns musik (jag saknar dig mindre och mindre, som jag hade dig förut och om du letar efter nån) flödar samtidigt som dessa ord. hon saknar honom, som hon hade honom förut, det som var de då. om hon säger vad hon vill. och han. ensamheten är enbart skön om den är självvald. om man som hon, har så svårt, att hitta, och vara/bli nöjd? en salig blandning detta blev. upp och ned men samtidigt besvikelse oftare än ibland, men den sitter i hennes bröst, är det endast hon som är ansvarig? hon. han. de. men viktigast är hon? jo, så är det.

1 kommentar:

Maria sa...

Stor KRAM fina vän!