ljuset.

är så välkommet av min kropp, främst när jag går hem på eftermiddagarna. det absorberas av mina ögon, mina kinder och panna och går vidare ned till bröst och hjärta och är där med i varje andetag och hjärtslag en stund och når på så sätt alla inre delar. köpte jordgubbar igår för att jag kände doften på avstånd innan jag såg dem i affären. inte lika mkt smak som på sommaren men precis så bra som de kan vara så här års.

en kollega hade fotat två mögliga matlådor som hon hittat i kylen i måndags och satt upp fotona på kylskåpsdörren. äckligt men framför allt så slött och respektlöst att inte bry sig om de andra på arbetsplatsen, de som också ska använda kylen, tycker jag. har hittills inte förstått hur man lyckas glömma det man stoppat i kylen så länge att det möglar. och igår kom det upp en till lapp med ett foto på en pipett med spets på och en använd handske som låg bredvid och texten: do you miss your pipette? this one has been lying like this for several weeks now. klockrent, tycker jag. lappskrivaren och jag tänker precis lika: jag stör mig också väldigt på folk som inte plockar undan efter sig.

att acceptera att åka känslomässig berg-och dalbana bara för att jag aldrig åker riktig? nåt jag vill bli bättre på att hantera.