den som endast söker applåder utifrån har lagt hela sin lycka i andras händer.

(oliver goldsmith) 

ännu ett tänkvärt citat jag funderat och funderar mkt kring. är ganska övertygad om att de flesta tycker att mkt av glädjen i saker ligger i att få visa/få bekräftelse/uppskattning av andra. mat man lagat, en pall man gjort/målat om, nya gardiner man satt upp, tapeter man tapetserat, ett foto man tagit, nånting man köpt, att få folk att skratta och hundra andra saker. kan man öva sig i att bli lika glad och lycklig om man inte fick visa upp allt det där eller ens berätta om det? svårt att tro det. förmågan att vara lycklig själv - är det ens nåt eftersträvansvärt förresten? eller riskerar det bara att bli skadligt om orsaken till att man gör/köper saker är att få visa upp det? fast om så skulle vara fallet förstår jag faktiskt inte risken ens där.