läste detta (såg även att det stod om henne på aftonbladets förstasida) och blev väldigt illa berörd. min mamma har ju också erfarit en del av denna politik, om än långt ifrån vad kvinnan i texten utsatts för. jag tror att detta inser man inte förrän man själv eller nån i ens närhet drabbas. att inte bli trodd, att tvingas till nåt man inte klarar av. jag undrar hur många det är som verkligen försöker fuska, som inte är så sjuka de utger sig för att vara? är jag naiv om jag tror att det inte är ett stort problem?
det kommer såklart alltid finnas gränsfall (även om det länken inte var det). och till viss del kommer det alltid vara en subjektiv fråga hur sjuk någon är/upplever sig vara, men så måste det få vara, för annars dras strecket utanför det samhälle jag vill bidra till och leva i.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar