ibland blir jag så himla arg, ledsen, besviken och sur på J.

för mig finns inget hinner/hann inte. allt är prioritering. dvs ett val eller bortval. och de flesta val innebär även bortval. att inte lyssna när jag pratar är brist på respekt. det var inte meningen. spelar ingen roll. de flesta saker folk gör/inte gör av misstag är inte med mening. sårar det mindre för det? för att man inte tänkte? lite samma som tanken som räknas. sällan det räcker, för mig iaf. initiativ och aktiv handling är det som räknas. bön om förlåtelse om samma sak hundra gånger. hur trovärdigt blir det? jag vill inte höra f-ordet om du inte menar det. ett päron byts aldrig mot ett päron, kanske mot ett äpple men det som räknas mest är helheten: en hel fruktkorg mot en annan hel fruktkorg. är jag för hård? bestämde igår att vi skulle luncha på stan idag, men nu när jag blev så himla arg på honom imorse vill jag inte längre. ibland är det skönt att vara arg. länge. liksom visa (kanske straffa). det här tycker jag inte är okej. så nu under min 6-timmarsinkubering åker jag hem till mamma istället. känns väldigt bra. på ett liknande sätt som när tårar som rinner nedför kinderna lenar.